- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
299

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Engelbrekts spår

som gett ett av våra stora fredsslut sitt namn; den längst bort
belägna armen är den bredaste och har stenstolpar på sin bro, men
den närmaste tjänar nyttan och är kvarnränna till Broms kvarn,
där ett anslag lugnt tillkännager: »Malning endast två dagar i
wickan.» Här rasta alla historiskt intresserade turister på holmen,
men mitt mål är Brömsehus vid sjön, och jag fortsätter därför upp
åt den smala gärdesliden till gården »Danska Broms». Undei
droppande vildvin på verandan visar man mig där vägen till
ruinen; den är sådan, att jag tycker, det är rådligt att lämna bilen
på ladugårdsbacken, och ger mig ut i den tuviga, sanka löten, som
sluttar mot sjön. Jag omringas snart av en massa enar, så
förbluffande höga och lummiga, att de måste vara omhuldade
skyddslingar till gården; de bilda det allvarsamma småländska inslaget i
kalmarkustens glada lövnatur. Så blänker sjön grå som ett tennfat
genom diset, och till vänster stiger vallarnas tydliga kontur. Jag
följer ett kreatursspår, som slingrar sig däröver, svart av dyjord i
det gröna, jag går ned i vallgraven på dess andra sida, och fastän
tuvorna gunga på ett misstänkt sätt, kommer jag lyckligt över på
den hala sluttning, som döljer muren. Ännu en riskabel klättring
och jag har framför mig en fyrkantig med tistlar översållad åker,
som vilar på rasade ruinmassor; men längst ned ligger borggården
i fästet Brömsehus. Och därnere på motsatta sidan går bäcken
mellan långa vassar ut i havet. Dagen är dyster, men genom diset
hör jag Rimkrönikans rader, som dansa fram muntrare än på

länge: »The koma lönlik j portstuwan jn–––––.» Det var Nils

Stenssons drängar, som hade spelat danskarna ett lyckat spratt.
Bäcken hade de vadat över, och här under mina fötter ligger
porthuset, där de sutto på lur, tills väktarna blåst till avlösning och
de osedda kunde öppna porten för sina kamrater, som enligt en
målande rad »thrykte sich jn oc waro mangha». Härunder rasade
sedan den förbittrade striden, när fogden tillfångatogs, härunder
firade svenskarna segern med dryckeslag och sömn, medan dagen
grydde lika grå och disig, som den skymmer nu.

Jag övernattar i det ur engelbrektssynpunkt alldeles obefintliga
Karlskrona, och tidigt nästa morgon besöker jag stadens bokhandel
för att på en mera detaljerad karta än min uppleta en plats, som
Rimkrönikan kallar Sildabro. Många huvuden luta sig samman
över alla kartor, som stå att uppbringa, och bokhandlaren är nog
älskvärd att hemsända ett ilbud till sin bostad efter gamle Sjö-

299

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1936/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free