- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
304

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berit Spong

bronsåldershögarna i åkrarna ha i stället nu bevarat mycket av
landskapets äldre markkaraktär med sin ljung, sitt enris och sina
tallar i stormslitna stånd. Den åldriga bron över Fylleån, byggd
efter den urgamla halländska regel, som bestämde, att en stenbro
skulle välva sig ett kvarter på alnen, ersättes just med en ny, som
bättre anstår en väg, där också Tysklands, Frankrikes och
Englands bilbokstäver skymta med ej alltför långa mellanrum.

Det vackra, glada Halmstad gömmer sig nu för en resenär från
söder bakom en del kruserliga infartsgator, men några svårigheter
skall det väl få lov att göra i dag, när det förr var en av de starkast
befästa städerna på västkusten. Det var platsen för unionstidens
konungaval; om jag nu sätter stadens tydliga festivitas i samband
därmed, så är det ju alltför långsökt för att vara sant, men
feststämning finns där, var den sen har sitt ursprung. För var gång jag varit
i Halmstad har jag fått ett intryck av skånsk pompa och dansk
ynde i förening. I denna gränsbygd, som man kan karakterisera
med en rad ur Björneborgarnas marsch: »sliten av strider sen en
grånad forntids dar», i detta land, som ju längre man kommer mot
norr får ett allt strängare och nyktrare drag, blir Halmstad för
mig en plats med den smula färg och överdåd en östgötamänniska
behöver. Jag känner en nuets trivsel där, som gör mig litet trög
att söka efter medeltidsminnen och mera böjd att flanera mellan
de lysande bärdiskar som på torget inrama Milles fontän. För
femhundra år sedan hjälpte ett järtecken till att ge Engelbrekt
staden i hand; ett järtecken skulle nu behövas för att ge mig en
föreställning om hur Halmstad såg ut, när han stod utanför
portarna. Man måste gräva — gräva i rådhusarkivets travar av
dokument eller under jord för att här komma in till medeltiden. Vem
hinner sådant nu, när engelbrektsfärden strax går vidare på en
väg, med ständigt nya fogdenästen till mål!

I Hallands historia av Bexell har jag dock hunnit läsa följande
rader : »och landswägen emellan Falkenberg och Halmstad, hwilken
sedan år 1658 gått igenom Slöinge socken, gick fordom förbi Eftra
kyrka åt Stensjö säteri, och widare åt Halmstad». Därefter rättar
jag mig, lämnar den stora kustvägen och kommer ett gott stycke
närmare havet. När Söndrums kyrkas låga torn med dess långa, svarta
spira försvunnit bakom mig, är jag långt från den kontinentala
bil-chaussén. Här underordnar sig vägen landskapet, och jag hinner
se alla detaljer, från flättringen, som ligger slagen av ett åskregn,
och gulmåran, som skummar på renarna och doftar så friskt i

304

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:27:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1936/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free