- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
327

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Viksten: Nordingrå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordingrå

lägna kring Högbondens fyr, där havet går öppet och strömmen är
ännu vanskligare. Varje afton vid femtiden sammankallas fiskarna
genom klämtningar i kapellets klocka till hamnstämma. Där
beslutar man sig för, om man skall lägga eller inte. Vad hamnstämman
bestämt, gäller obevekligt. Alla stannar hemma eller alla far ut.
Det går inte att smyga på sidan och göra fångster på egen hand.
När man ständigt skiftar platser dygn för dygn och alla fiskar
samtidigt skulle man kunna tro, att fångsten borde bli lika för
alla. Så är inte fallet. Tur och otur är begrepp, som ständigt
sysselsätter fiskare. En del kan bli smått förmögna genom goda
fångster. Andra blir bara fattigare genom den fördömda oturen.
Förr, mer än nu, sökte man förklara det genom övernaturliga
makters intrång. Man trodde att illvilliga konkurrenter kunde
»förgöra» garnen, så att strömmingen flydde dem. Än i dag finns
det en och annan som anses kunna mer än andra. Och än i dag
får man höra om dem som sett sjörån eller sjöjungfrun, fått
underliga varsel och mycket annat. Ingen kan förvåna sig över
det. Folk som ständigt spelar på naturens lotteri, som lever
under trycket av ödets nyckfulla regemente och dagligen slungas
mellan turens och oturens gränspålar, gör gärna mystiska
utfärder på det övernaturligas gränsmarker. Men dessa fiskare är dock
först och sist karska förnuftsgubbar.

— Hur hänger det ihop med den där turen och oturen? frågar
jag min värd, som själv är en »turs»-fiskare och går under
namnet Konsuln. En pigg och vaken fiskare.

— Alla som inte vågar tro på fångsten har otur, svarar han.
Ger man sig katten på att strömmingen skall gå i, ja, då kommer
han nog. Men folk som misstror sin framgång får nog heller inte
mycket. Tron verkar allt.

Men ute mellan sjöbodarna går fiskaren och vädrar i luften.
Om en halvtimma, klockan fem, sammanträder hamnstämman.
Skall man rösta för eller emot ett nattfiske? Det ser oroligt ut i
luften. Strömmen är nog stark. Röstar man för, kan garnen gå till
havs. Röstar man emot, kanske man försitter den stora chansen.

Man röstade emot, eftersom man hade en känsla av att
strömmen var omöjlig.

Dagen efter hörde jag vid Högbondens fyr, att strömmingen stått
som en vall av glittrande silver in mot bränningarna vid B
ondhålan, en grotta nästan alldeles under fyren. Men strömmen hade
varit för hård.

327

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1936/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free