- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
350

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Persson: Fåglar i fjällen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Persson

Det ligger något rörande över fjällpiparens plikttrohet. Och den
förefaller så mycket mera märkvärdig, därför att den ruvande
fågeln är en hane. Kanske får den dock just därigenom sin
förklaring. Liksom hos simsnäppan lämnar nämligen honan
häckplatsen så snart äggen äro lagda, och skulle någon olycka hända dem,
kan hon alltså inte lägga någon ny kull denna sommar.

Så småningom infunno sig kamraterna, och nu tågade vi i
samlad trupp till skärsnäppan för att idka kamerajakt. För mitt
fotograferingstält fick jag emellertid ingen användning, ty hon visade
sig nära nog lika tillitsfull som fjällpiparen. Ett par gånger lämnade
hon boet, då vi blevo alltför närgångna, sprang ett par varv runt
våra fötter och lät höra ett kärvt p’lyt, som dock snarare uttryckte
vrede än ängslan. Men hon lugnade sig snart, och då jag till sist
ville ta en bild av hennes ägg gick hon helt lugnt och lade sig att
ruva rakt under objektivet.

Ännu en fågel fick jag i kameran denna välsignade dag. Det var
ljungpiparen, den största av sitt släkte. Hans genomträngande,
klagande läte och hans paranta dräkt med bleka guldstänk på ryggen
och ett vitt bräm kring den svarta undersidan äro välbekanta för
de flesta fjällvandrare. Den fågel, som efter en stunds väntan kom
fram till boet, var en hona. Hanen deltager väl även i ruvningen,
och han är åtminstone den, som visar störst omtanke om de späda
ungarna. Emellertid ser man ofta större eller mindre flockar av
ljungpipare även under häckningstiden. De flesta äro hanar, och
hur deras uppträdande skall förklaras vet jag verkligen inte.

Denna förteckning över fjällens fåglar har redan blivit ganska
lång, men ännu återstår att nämna ett par tättingar, som funnit
sig väl tillrätta här uppe. Av dessa är stenskvättan vanlig över hela
vårt land och därför så välkänd, att någon närmare beskrivning
inte är nödvändig. Hon är rentav en karaktärsfågel på de torra,
steniga sluttningarna, och där flyger hon ofta före vandraren från
sten till sten och låter höra sitt lustiga smackande läte.

Lappsparven åter torde kanske behöva en närmare
presentation. Han är vid hastigt påseende mycket lik sin frände
sävsparven, som bor nere i fjällskogens videsnår. Den rödbruna
bakhalsen är visserligen ett säkert kännemärke på lappsparven, men det
finns andra och bättre. Hans sång är en välljudande, om
hämplingens påminnande drill, hans lockton åter liknar domherrens
mjuka vissling. Ibland låter han höra sig från en videbuske eller
sten, men oftast höjer han sig med snabba vingslag ett stycke upp i

350

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1936/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free