Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Persson: Fåglar i fjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Persson
luften och glider sedan sjungande nedåt på stelt utbredda vingar.
Sävsparven åter sitter alltid stilla under sången, om nu hans lilla
visa skall hedras med denna benämning.
Till slut ett litet minne från min första sommar i fjällen.
En kall och kulen julidag kom jag vandrande över passet
mellan ett par av Snasarnas toppar. Dagen började lida mot sitt slut,
och jag kände mig ensam och rentav en smula kuslig till mods i
detta Nifelhem av sten, snö och skvalande vatten. Så långt jag kan
minnas tillbaka har jag närt en hemlig längtan till de ödsliga,
människotomma vidderna längst i norr, men då jag nu befann
mig i en verkligt arktisk omgivning längtade jag bara att komma
därifrån.
Plötsligt fångades min uppmärksamhet av en rad sällsamma
ljud. Det var en fågelsång så strålande glad, att jag tyckte mig
aldrig ha hört dess like. Länge stod jag som förhäxad och bara
lyssnade. Skräcken för mörkret och ödemarken släppte sitt grepp,
ty jag var inte längre ensam. Sångaren fick jag aldrig se, han
doldes av den täta dimman, men jag visste ändå, att det var en
snösparv som sjöng. Jag har hört hans sång många gånger sedan dess,
och alltjämt tycks den mig i all sin konstlöshet lika betagande
vacker, just därför att dess resonansbotten är ödslighet och tystnad.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
