- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1937. Västerbottens län /
38

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Västerbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i landet. Först 1870 blev för övrigt Umeå stad eget pastorat och
först 1913 Skellefteå. Förut voro båda förenade med
landsförsamlingarna.

Man har nästan det intrycket, att vägen över Kvarken kändes
genare i gamla tider, särskilt vintertid, när isen bar. Samfärdseln
mellan södra Västerbotten och södra Österbotten var enligt
handlingarnas vittnesbörd synnerligen livlig och hölls även vid makt
av släktförbindelser å ömse sidor. Från Teg vid Umeälven, strax
intill staden, härstammar den berömda sursillska släkten, som
på 1500-talet omplanterades i Nord-Finland, där den under
tidernas lopp på ett enastående sätt har förgrenat sig. I ofredstider
medförde detta grannskap påkänningen av flyktingskaror,
landhugg och härjningar. På Sten Sture den äldres tid uppbådades
västerbottningarna en gång man ur huse till landvärn mot ryssen.
Efter slaget vid Storkyro kom Karl Gustav Armfelt med den slagna
karolinska armén över till Umeå och tog sitt kvarter i närheten
av landskyrkan, där han dröjde över ett år (1715—16). Det var i
Umeå, som den sista förenade svensk-finska armén 1809
högtidligen skildes åt. Ingen bygd i hela vårt land har så sena
krigsminnen som södra Västerbotten — minnen som först i de
nuvarande generationernas tid ha bleknat bort för medvetandet. De
levde ännu kvar hos de äldsta i min barndom.

Dock, framför allt är Västerbottens historia en odlingens
historia med stora lugna utsikter och djupa andetag. Knappast
någonstädes — utom i det befryndade Norrbotten — kan förloppet så
väl överblickas fram till denna dag. Vad som försiggick innanför
landskapsgränsen under medeltidens sista århundraden fann
sedermera sin upprepning i den stora lappmarkskolonisationen,
också den ett verk för sekler. Med något tålamod kan man nu
i enskildheter och nästan drag för drag följa gången av odlarens
värv, av arbetet på Västerbottens utvidgning.

Hur jungfruligt orörd tedde sig icke förut skapelsen redan några
få mil från de översta byarna vid Umeälven! Vid Lycksele
kyrkoplats fanns 1671 intet enda hemman, endast några tegar och
myrängar. Till ersättning hade fiskaren och jägaren vad hans
hjärta kunde begära på dessa breddgrader: »uti älven laxbörting,
sik, id, gädda och brax, tillika ock med ljustrande om hösten,
men uti insjöarna eller träsken gädda, sik, abborre, löjor och
lakar och i somliga åter gäddor, lakar och abborre — — Och finnes
inom samma landtrakt följande slags djur, nämligen björnar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:43:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1937/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free