Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Granlund: Den västerbottniska landskapsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Granlund
som ligga bakom det hela. Därför är Västerbotten med sina
parallellfall oskattbart då det gäller att vinna kunskap om
orsakerna till landskapets nuvarande utseende, särskilt de
betydelsefullaste av dessa orsaker — landisens avsmältning och
landhöjningen.
I stort sett återfinnas i Västerbotten alla de karakteristiska
svenska naturtyperna, uppdelade i breda bårder över länet från
fjällen i väster och ned till Bottenhavet i öster. Längst inne i de
av dalar sönderskurna högfjällen ligga ännu glaciärer kvar,
minnande om den forna nedisningen. Därnedanför följa plana
förland med stora sjöar, som likt fjordar sticka in i fjällområdet
och uppsamla fjällbäckarnas vatten för att åter avbörda det i form
av älvar. Längre åt öster vidtaga de vidsträckta skogs- och
myrlanden, genom vilka älvarna gå i djupt nedskurna dalar. Ut mot
kusten övergår slutligen skogslandet i en mera leende,
småkupe-rad terräng, påminnande om Mälarlandskapen, vilken utfyller
områdena mellan de här breda och flata älvdalarna. Efter själva
kusten blir naturen åter mera karg med kalspolade klippor och
vindpinad tallskog på den torra grus- och sandmarken.
All denna olikartade natur har skapats under den allra sista,
korta perioden i jordens historia, kvartärtiden, under vars äldsta
del landisen utbredde sig över hela landet. Särskilt är det
isens avsmältningstid, som satt sin prägel på landskapet. Det
enda, som härrör från äldre tider, är huvuddragen av
ytskulp-turen på själva berggrunden. De tider, då den utformades, ligga
emellertid så långt avlägsna från vår, att man endast med
hypoteser kan försöka att förklara dess tillkomst. Om vi skola utreda
uppkomsten av det landskap, som vi i dag se framför oss, få vi
därför gå tillbaka till is avsmältningstiden och dess avlagringar.
Då är det bäst att gå rakt motsatt väg mot den jag nyss valde
och följa isavsmältningen i spåren från kusten upp mot fjällen.
Redan på länets sydligaste punkt, Kronören, möter oss en
egenartad företeelse, det av A. G. Högbom för över tjugo år sedan
beskrivna drumlinslandskapet, som här har sin vackraste och
mest typiska utformning. Trakten är genomdragen av
långsträckta ryggar, alla gående i ungefär nord-sydlig riktning. Själva
kärnan i dessa ryggar består av en oregelbunden blandning
grusig eller sandig morän. Med ett gammalt irländskt uttryck
kallas sådana ryggar drumlins, vilket egentligen betyder
ungefär »i viss riktning utsträckta jordhögar» och som användes just
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
