Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Borelius: Från Västerbottens kustbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Borelius
om man överhuvudtaget äter kvällsvard så vet. jag ingen som
smakar bättre. Överallt möter mig samma utsökta vänlighet och
gästfrihet som jag så väl känner till från andra bondebygder:
den okände främlingen bemöts som medlem av familjen. Den är
stor nog ändå. En zigenerska hade spått de nygifta först två söner,
så en dotter, sen skulle det inte komma fler. Den första hälften
av spådomen slog in, det kom verkligen två pojkar och en flicka.
Men vad fortsättningen beträffar hade zigenerskan misstagit sig.
J. A. Andersson och hans hustru ha tio barn i livet och fyra döda.
Och jag tror inte de äro missnöjda med den saken; här arbetas
med liv och lust, på alla händer. Själva se de allt annat än tärda
ut: far är snabb och rörlig till kropp och själ, och mor ser snarast
ung ut för åldern, hon har inte ett grått strå i sitt hår.
Byn är inte stor, den har ett hemmansnummer fördelat på tre
hemman, därav ett utskifte två kilometer uppåt skogen i öster,
så att egentligen är det bara två hemman i byn. Min värds gård
omfattar 162 hektar, mellan 11 och 12 hektar åker, resten ypperlig
skogsmark; arealen är alltså ungefär densamma som i Norrfors.
Men här är stenigt som i Småland. »Det går inte att klara sig
bara på jordbruket», säger husbonden, »bönderna här lever av
’halvindustri’». Man har flottningen om somrarna, om vintern
avverkning på egen skog och åt bolagen, och man säljer ved till
kalkbruket i Burträsk: det gör björken nästan lika värdefull som
barrskogen. Andersson är dessutom bussägare. Han tog körkort
1924 vid fyrtioett års ålder och öppnade den första bilrutten här.
Den innehar han ännu, har nu en buss och två bilar; dock kör
han inte längre själv annat än i undantagsfall, de äldre sönerna
ha övertagit det arbetet.
Man odlar korn och havre, potatis och vallhö. På några gårdar
i trakten odlas också höstråg, men inte här. Rovor har man odlat
förr, så länge man sände mjölken till mejeriet. Nu är det närmaste
mejeriet nedlagt så att sändningarna ha upphört. Man har en
mjölkkund i byn, en son i Burträsk tar också mjölk från
föräldrahemmet, resten går åt i det stora hushållet; under sådana
förhållanden anser man inte det myckna arbetet med rovorna mödan
lönt. Här kärnar man hemma; kärnan kopplas till en
elektrisk motor som eljest drar slipstenen och andra roterande ting.
Jag tänker utan saknad på den vridbara tunnan i mitt
barndomshem som vi pojkar drogo och som det aldrig ville bli smör i.
Skogsängar har man slagit förr, men nu ha de inte mejats på
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
