Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. G. Andersson: Guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
J. G. Andersson:
GULD
I. GULDET I VÅR HISTORIA.
När vi någon gång ägna en tanke åt våra förhistoriska fäders liv
under stenåldern tänka vi oss nog gärna att dessa fiskare och
jägare, på ett senare stadium även jordbrukare, levde i små grupper,
till vilka kulturens framsteg och andra impulser från yttervärlden
endast mycket långsamt trängde upp från de länder i den fjärran
södern, där utvecklingen gått raskare och den materiella odlingen
nått längre. Och dock händer det att stundom ett rikt och lyckosamt
fynd med ett strålkastarknippe av kunskap i ett slag lär oss,
att redan under dessa fjärran tider handel och varuutbyte trängde
fram med överraskande beslutsamhet. Ett sådant märkligt och
upplysande fynd gjordes så tidigt som 1830 just i den trakt, om
vilken vi här skola tala. I Västerbotten, vid Byske älv, träffades på
Bjurselets ägor i Byske socken på två fots djup under jordytan
och inom en krets av blott en meters diameter sjuttio flintyxor
stående med eggen vänd nedåt. Här hade tydligen blottats ett helt
varulager av skånsk flinta som förts lång väg till sin bestämmelseort.
Ej minst anmärkningsvärt är att obearbetade stycken och
avfall av samma ljusgråa flinta träffades i närheten, alltså en antydan
att dessa vapen av importerat råmaterial tillslagits på platsen.
En ännu mycket kraftigare importhandel till den skandinaviska
Norden blomstrade under bronsåldern. Materialet till själva bronsen
kom från främmande länder, de brittiska öarna och Mellaneuropa,
om än de nordiska konsthantverkarna med oförlikneligt
tekniskt mästerskap och säker stilkänsla formade den främmande
metallegeringen till vapen och smycken av utsökt skönhet.
Silvret synes ej ha varit känt i Sverige under bronsåldern, men
däremot ha vi från detta tidsskede kärl, diadem, armringar och
fingerringar av guld.
Folkvandringstiden var här i Norden en sannskyldig guldålder.
Skattfynden från denna tid höra till de största i Europa, och
halssmyckena av guldfiligran äro under av prakt och skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
