Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. G. Andersson: Guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gärning och äro nu borta. Kunde vi tänka oss, att dessa malmer
funnes kvar den dag i dag är, skulle vi stå inför det underliga
sakläget att dessa våra forntida metallskatter med nutidens
silver-och kopparpriser, som betingas av de oerhört rika och lätt
bearbetade utomeuropeiska stormalmerna, skulle visa sig, den ena
tämligen värdelös och den andra av rätt ringa värde.
Ett eget fall av värdeväxling hos en hel grupp av
malmförekomster möter oss inom Västerbottens nyskapade bergslag.
Antydningar till förekomsten av sulfidmalmer i dessa trakter ha
förelegat rätt länge, men de ledde till ingenting, så länge de
vetenskapliga förutsättningarna för de verkligt värdefulla malmernas
uppspårande saknades. Man skulle kanske kunna gå ett steg längre
och säga, att även en väl känd och blottad malm av Bolidentyp
skulle varit tämligen ohanterlig för de gamla bergsmän, som smälte
Falu- och Salamalmerna. Utvecklingen i Västerbotten är helt
ett resultat vunnet med nutidens förfinade teknik både i
malmletning och malmernas tillgodogörande.
Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning, överdirektör
Axel Gavelin, har godhetsfullt ställt till mitt förfogande
anteckningar om Skelleftefältets utforskande, ur vilka jag anför följande.
Redan under 1700- och början av 1800-talet kände man några
fattiga kisanledningar i Skelleftefältet. Försök till brytning på
dessa fyndigheter visade sig förlustbringande. Under första
årtiondet av detta sekel uppdagades några smärre förekomster av
guldhaltig arsenikkis, för små eller alltför lågprocentiga för att löna
brytning. Dessutom fann man Sandlidbergets svavelkisfyndighet,
som knappt torde vara brytbar under nuvarande förhållanden.
Vid Kristineberg, på gränsen mellan Malå och Lycksele socknar,
kände befolkningen förekomsten av malmblock redan långt innan
den modärna bebyggelsen här begynte på 1880-talet. År 1917,
då det under inflytande av världskriget rådde stor brist på
svavelkis, togos inmutningar på blockförekomsten, men först följande
år, då Centralgruppens Emissionsbolag, Bolidenbolagets
moderföretag, begynte med elektrisk malmletning, fick man klarhet
om malmstreckets riktning, och på hösten blottades här en vacker
kopparmalm. 1919 klarlades hela Kristinebergsfältets byggnad,
och den elektriska malmletningen hade därmed slagit igenom som
det suveräna medlet för avslöjande av dessa jordtäckta och endast
svagt magnetiska malmer.
1920 blev det stora året i Skelleftefältets historia, då både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
