Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Severin Schiöler: Västerbottniskt skogsland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Severin Schiöler
oväntade utsikter mot fjärran, sina buktiga branter, sitt vatten nere
i djupet, än glimmande och blankt, än forsande över bottnens
rundslipade kuller. Men inte ens älvarna äga den mäktighet man
väntat. De likna mera strömmar än floder.
Detta första intryck genom kupérutan med dess prägel av
fattigdom och entonighet blir väl hos mången bestående, ej sällan
ytterligare skärpt genom motsättningen mot fjällvärldens dramatiska
äventyr. Men vistas man en tid i denna natur och lär känna den i
dess olika skiftningar, i växlande dagrar och årstider, då trängs
intrycket av ödslig fattigdom tillbaka. Det försvinner kanske inte helt
ur medvetandet, det stannar kvar som en underton, men det
dominerar inte längre. Förhärskande blir ett intryck av svalt blont ljus
och stora, rofyllda, vilande vidder. Och mot denna fond gruppera
sig de olika landskapsbilderna.
Var »Norrland» egentligen börjar, kan man kanske diskutera.
Men för mig förefaller likväl brytningen i landskapstyp rätt så tvär
och oförmedlad t. ex. när man vid Hedesunda färdas över
Dalälven och ger sig inåt Gästrikland. Ännu länge har dock skogen en
viss frodighet, som skänker landskapet ett drag av välmåga. Blott
långsamt och omärkligt ebbar denna frodighet ut. Man vet
egentligen inte riktigt när och var den slutar. Men då man äntligen når
in i Västerbotten — då är man i varje fall fullt medveten om den
norrländska fattigdomen och ödsligheten.
En sak som ovillkorligen slår betraktaren av detta renodlat
norrländska landskap är den starka betoningen av vågräta och
lodräta linjer. Marklinjen är utpräglat horisontal, liksom dragen efter
vattenpass. Och detta snarare framhäves än mildras av lidernas
mjuka stigningar. Mot denna horisontallinje stå träden vinkelrätt
upp och ned som raka streck. Det hela är schematiskt som ett barns
teckning. Landskapet saknar nästan helt de förmedlande och
uppmjukande båglinjer, som den lummigare växtligheten skänker
sydligare trakter. Över detta schematiska landskap välver sig rymden
lätt, sval och blond. Det sneda ljuset kan sticka i ögonen. Men det
saknar intensiteten i sydligare bygder, medan det å andra sidan
sällan övergår i det tunga, becksvarta mörker, varmed man så ofta
hugnas neråt landet. Under hela den korta sommaren övergår ju
skymningen i gryning utan någon verklig natt emellan. Och den
långa vinterns snö, som kommer tidigt och ligger kvar tills våren
och de ljusa nätterna sätta in, fångar och återstrålar det diffusa
ljuset från månskära, norrsken och stjärnor. Trots sin ändlöshet
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
