- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1937. Västerbottens län /
157

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Severin Schiöler: Västerbottniskt skogsland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Västerbottniskt skogsland

rårna, där roslingens små skaftade blomklockor likna dvärgglober
av rimfrostig morgonrodnad. De samla sig i älven, som sväller och
sväller, medan vinterns timmerskörd på dess rygg seglar mot havet
och forsdånet stiger mot den tysta rymden som en ödemarkens
höga visa.

Älven ger över huvud landskapet dess karaktär i de trakter den
genomflyter. I de djupt urhålkade, uråldriga floddalarna med
deras mäktiga avlagringar tränger kustlandet med dess rikare
bebyggelse långt in i skogslandet. Ett märkligt undantag bildar
härvidlag Skellefte älv. Den är mer än andra en verklig
ödemarksälv, där de fåtaliga byarna nästan försvinna i tallhedarnas
b arr fäll.

Vattnen äro fattiga här uppe. Inga yviga vassar och inga
blomrika strandängar kanta dem. Tjärnar och sjöar bräma sig med
starr och vattenklöver, medan glesa näckrosblad flyta på det
blanka vattnet. Och älvens strandprydnad är allt för ofta en naken,
tvärbrant nipa, en vägg av sand som torr och naken rinner undan
under foten och nätt och jämnt ger fäste åt en enstaka fjällnejlikas
miniatyrblomkvast.

Eljest följer gärna en bård av gråal, viden och björk de
rinnande vattnen. Videts grågröna toner och björkens lätta lövverk är
över huvud det väsentliga landskapet äger av lövgrönska. Det är
inget mörker och ingen must däri. Men den lyser upp där den finns:
kring stränder och starrängar, i bäckdälder, här och där i byarnas
hagar. Markens blomning är lika återhållsam. Att sådana
odlingens följesvenner som maskros och nässla nära nog äro rariteter
här uppe, beror väl mindre på klimatets kärvhet än på den glesa
bebyggelsen och den sparsamma samfärdseln: de ha inte hunnit
riktigt vandra in. Eljest har klimatet gallrat och gallrat. Det är
mycket en sörlänning hinner sakna här uppe. Men åkerbärets
blommor lysa nyponröda i gräset. Skogsnävan blommar här och
där kring byarna. Granskogarna översvämma av linnea och
Pyrolor. I bäckdälderna utvecklar sig stundom bland gråal och viden
en otroligt frodig flora av brudborste och hallon, trollbär,
hultbrä-ken och högvuxna gräs. Ej ens orkidéerna saknas. Den bladlösa
korallroten har jag aldrig sett så ymnig som kring en och annan
västerbottnisk starrmyr. På solfångande slåtter ängar kan man
finna både grönkulla och brudsporre. I ett fuktigt hult står någon
gång den underbart vackra nornan bland mossor och renlav. Och i
Vargforsens ödsliga klyfta såg jag en sommardag guckuskon hög-

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1937/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free