- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1937. Västerbottens län /
159

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Nordh: Nybyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bernhard Nordh:

NYBYGGARE

Mörk och dyster står granskogen på ömse sidor om älvfåran.
Vårfloden har nyss dragit fram med all sin väldiga styrka, och
ännu är vattenståndet över det normala. Vilt och ogästvänligt —
knappast en trakt för människor.

Ute på älven arbetar en man bistert vid sina åror. Meter efter
meter pressar han sig fram . . . står nästan stilla ibland i
strömvattnet, tar hårdare tag och vinner tvekampen.

Här och var måste han söka sig mot stranden och dra båten på
land förbi skummande forsar. Han har rätt mycket förning med
sig. Av proviant är det kanske saltet, som är det viktigaste. Annars
är det mest verktyg. Yxa och såg. En kort bastant lie, en
tvärhuggen spade, grytor och pannor, ett fönster med små, blyinfattade
rutor. Flintlåsbössan ligger laddad. Man vet aldrig vilka lurviga
kamrater man kan träffa på, när man tvingas söka land.

Ute på lugnvatten vilar mannen ibland på årorna och spanar,
som om han sökte efter något. Råkar han få se röken från en
människoboning, sänker han årorna i vattnet och fortsätter beslutsamt
förbi dessa befolkade trakter, där det finns en familj på nästan
varje kvadratmil.

Dagar och nätter. Allt längre in i ödemarken bär färden, tills
mannen äntligen vet med sig, att han är »ovanför» människorna.
Nu drar han upp båten och ser sig om efter rödjningsland . . .

På det sättet kommo de — dessa oförvägna män, som under
1700-talet sökte sig uppför Ångermanälven för att ta sydvästra
Lappland i besittning. Dessa väldiga landområden voro ännu så
gott som oberörda. Lappen drog fram här vår och höst med sina
renar. Någon enstöring kanske utan både lag och religion hade
gömt sig undan här, men annars var det folktomt. Björnen
strövade ostörd på sina bärställen, järv och lo lurade på byte, bävern
byggde dammar, och älgen klev omkring på höga ben.
Skogsfågel i mängd —- orre, tjäder, järpe — sjöfågel och fisk. Här var
djurens rike.

159

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1937/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free