Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Nordh: Nybyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nybyggare
Jakten på pälsdjur var det enda, som kunde lämna något till
avsalu. Skinnen såldes vanligen i Åsele, och en färd dit kunde ta
veckor i anspråk för avsides boende nybyggare. En del vandrade
över fjällen till Norge med sina skinn. Det blev mest bytesaffärer
— man tog i ersättning kulor och krut, garn till nät, vadmal, salt
och övriga förnödenheter, som inte kunde tas ur sjön eller i skogen.
Det var ett hårt liv, som levdes i de grå stugorna, och för de
svaga väntade en skoningslös undergång.
Den dag, som är, finns det fjällbyar, där man ännu lever på
gränsen mellan förr och nu. Ingen väg, nästan ingen odlad jord,
och det är fortfarande jakten och fisket, som lämna större delen
av utkomsten.
Men där landsvägarna dragits fram börjar man bli bonde i detta
ords fulla bemärkelse. Detta gäller kanske särskilt södra sidan av
Malgomaj, där en kalkrik silur-berggrund ger god jordmån. På
forna nybyggen är det nu stora byar, och allt talar för att man här
håller på att skapa en av Lapplands främsta jordbruksbygder.
Svårt är det att tänka sig, att dessa trakter för knappt 200 år sedan
voro oberörda vildmarker.
Nybyggare!
Ännu är inte detta mäktiga släkte bortsopat, fast markrödjarna
nu kallas kolonister, krontorpare och småbrukare. Enbart inom
Vilhelmina revir finnas cirka 250 sådana lägenheter, och antalet
stiger oavbrutet.
1918 påbörjades upprättande av s. k. kolonat på för odling
lämpliga kronoparker. Isolerad bebyggelse skulle nu inte få
förekomma utan man strävade efter att få så många kolonat som
möjligt förlagda inom ett begränsat område. Kolonisationen avsåg
närmast torvmarksodling, och markfördelningen inriktade sig på
tvenne olika typer:
1) större kolonat (upp till 17 hektars odlingsmark), där
jordbruk skulle bli huvudnäringen;
2) mindre lägenheter (5—8 hektar), vars innehavare i främsta
rummet skulle bli skogsarbetare.
Intill 1925 leddes kolonisationsverksamheten av en statens
kolonisationsnämnd, men då överläts ledningen till särskilda
kolonisationsnämnder. Även en del bestämmelser reviderades; några
av villkoren för upprättande av kolonat kunna anföras.
Upplåtelsetiden är femton år. De första fem åren är kolonisten
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
