Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Nordström: På skidor i Västerbottensfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den takt de hade, kunde vara nere i passet — och gav mig i väg
med Lorry. Vi hade då kommit överens om att jag skulle hämta
min ryggsäck och pulkan, söka upp stugan, lämna packningen
och återvända i samma spår och möta dem.
Så hade vi räknat ut det. Men jag hade inte hunnit längre än
ned på jökeln, då jag förstod att så enkelt skulle det inte gå. Här
upptäckte jag till min fasa att all den nysnö som fallit på
morgonen redan var bortblåst så att jag ej ens kunde finna våra spår
tillbaka till pulkan. Endast här och där hade skidorna lämnat
spår i det hårda underlaget. Jag visste ju i alla fall riktningen och
tog mig så småningom fram till vårt läger, sedan jag först varit
framme vid olika stenar i tro att det var våra ryggsäckar. Hade vi
alla varit lika omtänksamma som Bertil och haft ett överdrag
över ryggsäcken av vitt ballongtyg som skydd för att ej snö skulle
driva in överallt, hade jag nog ej lyckats så bra. Vita anoraks och
byxor etc. se trevliga ut, men äro knappast praktiska. Alltnog.
Jag fann våra grejor, spände Lorry för pulkan, tog min ryggsäck
och så iväg med riktning på stugan. Vägen till stugan gick hela
tiden utför. Jag fick en härlig utförslöpa på cirka 4 km, Någon
variation på svängarna blev det emellertid inte. Jag höll mig helt till
den säkra stämsvängen i halvdunklet. Till att börja med följde
Lorry — vändning vänster, vändning höger — men så kom hon i
otakt och var på väg åt vänster, när jag åkte åt höger. Det tyckte
hon såg dumt ut och störtade rakt utför.
Klockan 7.30 voro vi framme vid Syterstugan, STF:stvårumsstuga
på östsidan av Norra Storfjället. Den ligger på Svärfarbäckens norra
strand. Jag slängde av mig ryggsäcken i det olåsta rummet och
skulle ge mig av igen, då jag fick en idé (gammal). Jag öppnade
luckorna till det fönster, som vette mot Sytertoppen, tände ett ljus
och ställde det i fönstret. För att ej luckorna skulle slå igen,
måste jag dra ner stegen från taket och luta den mot dem. Nu var
det redan så mörkt, att det var otänkbart att finna mina gamla
skidspår, om det överhuvud fanns några i den hårda snön.
Kompassen fram, riktning på vårt läger och så iväg att möta Edvin
och Bertil. Lorry såg mycket besviken ut, när vi skulle ut igen.
Det hade börjat blåsa — snödrev till knähöjd — och det var inte
precis hennes förtjusning. Efter en stund började jag bli orolig —
skulle vi få tag i varandra eller ej? Jag spejade ivrigt åt
Sytertoppen till. Himlen var ännu ljus, allt annat bara silhuetter. Det
hade väl inte hänt dem något?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
