Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Nordström: På skidor i Västerbottensfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår klädutrustning — dubbla undertröjor och skjortor, sweater,
skidblus och vindtygsrock. Utanpå allt detta anoraken med
kapuschongen över huvudet. Under denna mössan nerdragen över
öronen. Fötterna, i strumpor och sockar, stuckos ned i den tomma
ryggsäcken, som sedan snördes igen. Sedan termosflaskan med
det varma sockervattnet ställts till rätta bredvid huvudkudden,
som för Edvin och mig utgjordes av ett paket Wasabröd — vi
hade bara två kvar, annars hade väl Bertil också fått sitt — sträckte
vi ut oss på golvet och drogo fårskinnsfallen över oss. Lorry
inbjöds att ligga hos oss men föredrog att ligga i den tomma
pulkan. Klockan vara bara sju, när vi gingo till sängs och vi lågo
länge och sågo det flyende dagsljuset genom de många springorna
mellan väggarnas bräder. Så småningom tog dock sömnen
överhand och snart sov hela gänget. Då och då vaknade vi för en
stund. Ficklampan upplyste oss om att temperaturen höll sig
konstant hela natten — vid 0° C.
Redan vid 4-tiden blev oss stugan för trång. Vi började
uppstigningen. På samma sätt som kvällen förut gjorde vi oss i
ordning en i sänder. Tillagning av frukost bestående av
havregrynsgröt och fruktsoppa. Våra muggar sköljdes slutligen med den
sedvanliga morgon-, middags- och kvällsdrycken kakao. Lunchmålet
iordningställdes av några kakor ur huvudgärden med pålägg av
ost och skinka.
Klockan 6.30 voro vi klara för start till Strimasund. En lång
dagsetapp låg framför oss och vi voro glada åt att komma så
tidigt iväg. Temperaturen ute var —8° C. Ännu hade inte
natten släppt sitt grepp om landskapet. Kring bergstopparna låg en
tät dimma. Vi togo vägen norrut på Nedre Älsvattnet och
rundade Mesket. Där bäcken från Kveletesjaure mynnar i sjön togo
vi västerut rakt uppför branten. Att följa bäcken var omöjligt på
grund av dess höga och trånga kanjon.
Stigningen blev för svår för Lorry. Hon måste hissas upp några
linlängder men klarade sig sedan själv igen. Så småningom
tittade solen fram på bergstopparna framför oss. Först på
Ruopsokvare och Saretjåkko, så småningom även på Aurotjåkko. Vi
stego oupphörligt tills vi nådde högplatån kring Kveletesjaure på
cirka 1 000’ m ö. h. Under tiden klarnade himlen mer och mer.
Snart var den molnfri och utsikten storartad. Framför oss i solen
låg Artfjället tillsammans med flera norska fjäll. Vi fingo till och
med se en glimt av Okstindernes karakteristiska toppar. Vädret var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
