Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Nordström: På skidor i Västerbottensfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
masund, kommo samtliga invånare ur stugan — väl 15 stycken —
ut på gården för att beskåda hur Lorry skulle klara de båda första
uppförsbaekarna. Hon redde sig galant som vanligt förstås. Vi
åkte över näset, som skiljer norra och södra delen av Överuman.
Lättare men också mycket längre väg hade det varit att åka nere
på isen. I samlad trupp åkte vi sista utförslöpan ned till
Strimasunds fjällstuga, dit vi anlände klockan fyra. Vi möttes av
gårdvaren, som skällde ut oss på sitt vis. Vår nästa bekantskap var
värden på stället, fjällbonden Per Persson. Han bad oss genast
stiga in i det varma köket. Fjällstugan äges av svenska staten och
förestås av Persson, som väl närmast är en av våra få
kvarlevande gästgivare. Här ligga de svenska forbönderna över på sin
väg till och från Mo i Råna i Norge, vilken är den närmaste större
platsen för inköp av förnödenheter.
Mor i huset frågade vad vi ville ha till middag. Naturligtvis
färsk fjällfisk! Vi hade nämligen redan nere i Björkfors fått reda
på att Persson var vinterfiskare i stor skala. Han höll ingen ränna
öppen utan endast två hål, ett i vardera ändan av nätet. Dagens
fångst av röding och börting (laxöring) var redan skickad till Mo
i Råna, men i gengäld fanns det »auar» eller ur, en havsfisk, som
nyligen kommit från Mo.
Vi hade fått ett prydligt järnspisrum med goda sängar. Efter
middagen skulle vi taga en stunds vila, vilket slutade på det gamla
vanliga viset — vi somnade alla tre. Dessförinnan hade vi
emellertid hunnit komma överens med Persson, att han följande dag
skulle taga med vår packning ett stycke på väg, när han for till
Umbukten på norska sidan för att handla. Han skulle lägga av
packningen vid Rävnäset cirka 3 km nordväst om Högstaby.
Bertil hade förbrukat all sin film och kunde ej räkna på
reservlagret från Björkfors förrän om tidigast två dagar och då
han dessutom hade farit illa fram med sina fötter och skaffat sig
elaka skavsår beslöts att han skulle i lugn och ro sköta om sig och
invänta filmsändningen. Han hade nämligen gott om tid och skulle
vistas i fjällen ytterligare någon månad för fotografering. Edvin och
jag, som hade våra lediga dagar räknade, skulle fortsätta ensamma
och utnyttja det stadiga vädret. Vi tänkte oss först till Gräsvattnet
och sedan ned genom Artfjället och det var bäst att passa på.
Efter frukost på stekt nyfångad röding och börting togo vi
farväl av Bertil och Strimasund och åkte utmed den stakade
vintervägen över Överuman mot Högstaby. Starten skedde klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
