Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Nordström: På skidor i Västerbottensfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två dagar tidigare, bara stannat över dagen och ej ens gjort upp
eld. Vår respekt för det skidåkande Norge steg ytterligare.
Middag med makaroner och skinka och så var vår första dag
på tu man hand lyckligt avslutad, när vi omkring klockan 7 kröpo
till kojs på var sin överbrits. Edvin somnade strax, men jag hade
en av våra överenskomna plikter — dagboken. Och en så lugn
eftermiddag som denna måste användas. Samtidigt sköttes
eldningen. Klockan halv 9 var jag mogen för en lur, stoppade för
sista gången in ved i spisen och kröp i säng, tämligen väl påklädd.
Temperaturen var +22° C på nedre britsarna, där ryggsäcken
med termometern låg. Någon sömn blev det ej, förrän alla kläder
avtagits och alla filtar lagts åt sidan. Vid 2-tiden vaknade Edvin
vid ett otäckt sendrag i ena benet. Han hade klätt av sig
allteftersom temperaturen steg men glömt att taga på sig, när kölden kom
tillbaka. Termometern visade —3° C. På 5 timmar hade
temperaturen fallit 25°. Jag hade i sömnen dragit på mig en filt då
och då och sov gott till uppstigningsdags, som vi bestämt till
klockan halv 4.
Vi hade ursprungligen tänkt ligga stilla en dag i
Gräsvattenstugan och göra småturer kring Okstinderne, men försiktigheten bjöd
oss, när vi bara voro två, att genast gå vidare till Rönäs, om vädret
var bra. Vi måste nämligen räkna med att det skulle slå om. Att
i dåligt väder ge sig av över Artfjället till Rönäs skulle ha varit
alltför riskabelt. Det blev sålunda bestämt att vi genast skulle ta
turen över till Rönäs, om det blev bra väder.
Vacker morgon, men kall. Vår termometer, som var graderad
ned till —23° C, var i botten; det var säkert bortåt 30° kallt.
Lorry tyckte nog det var barbariskt att ge sig ut i denna kyla.
Hennes huvud var alldeles vitt av rimfrost och våra med
veckogammal skäggstubb betäckta ansikten likaså. Isande kallt. Edvin, jag
och sist Lorry i vårt spår. Framför oss hade vi Okstinderne med de
högsta topparna underbart vackert rosafärgade långt innan solen
gått upp. Efter halvannan kilometer började uppstigningen
genom den glesa björkskogen. Vi hade tänkt runda de namnlösa
topparna strax norr om Mieskattjåkko i höjd med trädgränsen.
Plötsligt slog det oss, att det blivit varmare. Rimfrosten kring våra
huvuden var borta. En titt på termometern: —14° C. På tjugo
minuter hade temperaturen stigit 10 a 15°. Ett exempel på hur den kalla
luften under lugna nätter sjunker ned i dalarna och lägger sig där.
Solen började belysa allt större delar av Okstinderne, som vi nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
