Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björn Collinder: Lappväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björn Collinder
strövande ödemarksborna, som gemenligen kallas lappa, i deras
jakt.» Lapparna voro redan då inlemmade i det svenska
bondesamhället, där vars och ens rätt var utmätt och tryggad. Av ett par
handlingar från början och mitten av 1400-talet vill det se ut som
om lapparna — i den mån de inte voro »konungs lappa» — hade
varit livegna under birkarlarna, men vid en närmare granskning
finner man ingenting som tyder på att birkarlens rätt innefattat
någonting annat än ensamrätten till köpenskap och skatteuppbörd.
Redan i början av 1400-talet existerade lappfogdeämbetet, som
ägde bestånd till senare hälften av 1700-talet för att sedermera
återupplivas i och genom 1886 års renbeteslag. Lappfogden hade inte
endast att tillse att kronan fick sitt, utan han skulle jämväl
övervaka att ingen orätt vederfors lapparna. År 1424 påbjuder
lagmannen i Uppland, att lappfogden skall »skippa, att allom
Bircher-lom och lappom ske Rett, then skole alle Lappefara
(lapp(marks)-farare: spec. birkarlar) och Lappa hielpa till att städia (tillstädja)
ingom att riffua eller slitta av the fattiga Lappa eller thera Ren och
öka i Skiudzferd, utan th er es minne henderrmer ähn de haffua
Rätt til af older hafftt».
Redan under förra hälften av 1300-talet uppmuntrade kronan
sina kristna undersåtar och dem som »till Christna tro sig
om-wenda wele», till att bosätta sig i Lappland och närmast då
nuvarande Västerbotten eller »the landzender wårtt Rijkes som widh
Helsingeland och Ångermannaland liggiandes äre». Man må inte
föreställa sig att statsmakten vare sig då eller senare — exempelvis
vid utfärdandet av lappmarksplakaten på Karl IX :s och Karl XI :s
tid — förbisåg eller underkände lapparnas urminnes rätt till landet.
Kronans avsikt framgår klart av Gustav Vasas ord: »Lappernehade
icke desto minne (mindre) att sökie och färe om kring effther
wildiur, effther ( : Gudt tesz loff:) Skoger och wildmarcker räckie
wäl till j then landzenden, så att Lappene och the andre fatige
men, som uele sökie och byggie sich hemmen up, kunne på både
sijder vthan hwart anners skade och förderff bliffwe widt macht,
och behielpe sich effther som lägenheten tilsäger hoesz them.»
Språkforskningen intygar att det har funnits lappar i
Fennoskan-dias nordligare delar alltsedan de första århundradena av vår
tideräkning. Deras utbredningsområde blev ju i början av detta
årtusende uppdelat på tre riken: Norge, Sverige och
Karelen-Nov-gorod-Ryssland. Men gränserna voro länge omstridda och
svävande, och överhögheten över lapparna var av något skiftande
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
