Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björn Collinder: Lappväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lappväsendet
natur. Åtskilliga lappar betalade skatt till två eller till och med tre
suveräner samtidigt. Detta sistnämnda har dock sin osökta
förklaring i att vederbörande lappar hade rätt att överskrida
riksgrän-serna och nyttja land och strand än i det ena, än i det andra riket.
För Sveriges och Norges inbördes vidkommande blev denna
lapparnas rätt uttryckligen erkänd vid den slutliga gränsregleringen
1751. Efter unionsupplösningen 1905 kom frågan om de svenska
lapparnas rätt till renbete i Norge i ett nytt och avsevärt
ogynnsammare läge. Efter vidlyftiga utredningar och segslitna
underhandlingar avslöts år 1919 en konvention, där det bl. a. stadgades,
att de svenska flyttlapparna norr om Torne träsk skulle ha rätt till
sommarbete i Trorns fylke endast på fastlandet och inte som
ditintills jämväl på öarna. Efter vederbörande lappars hörande
fastslogs det att högst 39 000 renar från dessa trakter skulle få passera
norska gränsen. När det kort tid efter konventionens ikraftträdande
visade sig att det sammanlagda renantalet i de berörda lappbyarna
uppgick till 60 000, såg man sig nödsakad att förflytta ungefär
hälften av Karesuandolapparna till sydligare socknar. Denna
förflyttning var en efterverkan av en tidigare befolkningsrörelse. Vid
mitten av 1800-talet hade det uppstått förvecklingar mellan Norge
och Ryssland om ryska undersåtars fiske vid norska ishavskusten,
förvecklingar som ledde till att de norska lapparna år 1852 blevo
utestängda från renbetesmarkerna på Kolahalvön och i Finland.
Följden härav blev att många Kautokeinolappar flyttade till
Karesuando och blevo svenska medborgare. 1889 utsträcktes den
ryskfinska gränsspärren till att gälla jämväl svenska undersåtar, och
därigenom blev det för trångt i Karesuando. Men kritiskt blev läget
först trettio år senare, när sommarbetet i Norge blev ransonerat.
Och tvångsläget norr om Torne träsk fick sina återverkningar på
all renskötsel i vårt land i form av en strängare lagstiftning och
lagtillämpning. Detta är förklaringen till att vi finna
Karesuandolappar i Sorsele.
Flyttlapparna ha såsom sådana ingen fast egendom. Deras rätt
till landet består dels i att de ha privilegium på att föra sina renar
i bet överallt ovanför den på 1700-talets mitt uppgångna
lappmarksgränsen och i vissa trakter nedanför denna gräns, dels att de
på de trakter, där de för tillfället vistas, få fiska och jaga till
husbehov på kronomark, ja i viss utsträckning också på enskild mark,
och i övrigt nyttja land och vatten till uppehälle för sig och sina
renar. Den förnämsta rättsgrunden för dessa privilegier ligger väl
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
