Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björn Collinder: Lappväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björn Collinder
kassor, vilkas inkomster härröra ur försäljningen av omärkta renar.
Ju slappare renskötseln är i en socken eller ett län, dess ymnigare
flödar denna inkomstkälla. Kassabehållningen växlar från inemot
30 000 kronor till mindre än ingenting. Varje lappby utser inom
sig en ordningsman, som under tjänstemannaansvar vakar över att
renskötseln inom distriktet bedrives i enlighet med gällande lagar
och förordningar. Det är ingen lätt uppgift, och att det lyckas så
bra som det gör får anses vara ett gott vittnesbörd om lapparnas
lojalitet. Men det vore givetvis obilligt att förutsätta att
ordningsmannen, som själv är renägare, skall utöva all den kontroll över
renskötselns bedrivande som lagen föreskriver. Å andra sidan
hinner inte lappfogden vara med överallt. Det har därför blivit
nödvändigt att tillskapa ännu en grupp av tjänstemän, som kallas
lapp-tillsyningsmän och rekryteras ur ungefär samma befolkningsskikt
som kronojägarna. Tillsyningsmannen, som måste övervaka
renskötseln i detalj och i stor utsträckning åtfölja lapparna på deras
boflyttningar, utföra ett av de fysiskt sett mest krävande arbeten
som överhuvud förekomma i den svenska statsförvaltningen och
uppbära därför en lön som varierar mellan 125 och 175 kronor i
månaden. Behovet av tillsyningsmän har visat sig vara störst i
Västerbotten, där det finns en tillsyningsmän för varje lappby.
För de renskötande lapparna, som i likhet med Hamlet kunna
säga sig vara infamt påpassade, ter sig lappväsendet ofta nog som
ett besvärande intrång. Men detta är ju den enskilda människans
sunda och naturliga inställning till allt vad statsförvaltning heter.
Och den opartiske iakttagaren måste vitsorda att svenska kronan
genom sitt lappväsen gör nomadlapparna mycket gott. Den tar sig
an de fattiga nomadernas sak gentemot de förmögna, när så
kräves. Den ger nomadbarnen en skolundervisning som i allting tar
sikte på att göra dem till dugande nomader och goda svenska
medborgare, och om skolväsendet har blivit något annorlunda
utformat än vad de lapska föräldrarna skulle önska sig — så tycks
verkligen vara fallet i Västerbotten — så har detta i alla händelser skett
i bästa välmening. Kronan bygger skiljningsgärden och vaktkåtor
och broar och milslånga ståltrådsstängsel och röjer stigar med
spänger och rösen och drar fram telefonledningar, alltsammans
mestadels med ringa eller rentav ingen kostnad för nomaderna
själva. För dylika ändamål behöver man inte anlita riksstaten,
utan man har särskilda fonder att tillgå, som ha uppkommit genom
inkomster av avverkning på kronoskogar i Jämtlands fjälltrakter.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
