Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Læstadius: Med forsbåt från fjäll till hav. En sommarfärd på Ume älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Læstadius
Där man minst anar, lurar besvärligheterna. Där nere i deltat
mellan Västansjön och Laisan råkade jag förirra mig i ett bälte
sandrevlar som var nog så snärjigt att ta sig genom. Allting går och
snart gungade farkosten fram över Laisans underbart vackra sjö,
på vars stränder bygden så harmoniskt inramas av vildmark. Åt
Västansjö till dalade solen bortom stigande kvällsmoln och bröt åter
fram med strålkaskader mot fjällvärlden som kransar Jovattnets
långa dal. Det var som om plötsligt en flik av evigheten skymtat.
I Laisans östra ände tar älven vid igen och bildar efter små
tre-vanden den kilometerlånga Tärnaforsen.
Trött efter dagens upplevelser beslöt jag stanna mitt i forsen. Den
kan rännas från början till slut. Men jag tvekade, litade ej fullt
på mina armar. Ty jag erkänner gärna att kroppen värkte från
axlar till hälar och att händerna voro blåsbemängda. Men säg mig
en ros utan törnen! Och det är i alla fall bortåt 20 år sedan jag var
i farten på det här sättet. Välbehövlig vila på Tärna turiststation.
Följande dag var lika grann. Båten gled vidare mot Gäutans
tvåmila fjällsjö, som inbjöd till behaglig och vilsam färd med
motorsläp. Farväl Tärna! Bortom sundet som bildar den
timglasfor-made sjön skymtar jag högt upp på strandsluttningen
Tellströms-gårdarna i Forsbäck, där den ryktbare gamle björndödaren en
gång levde och verkade. Rivovar dos vesuviusprofil står grandios
och kyligt skön mot österhimmeln och bildar med sitt
aristokratiska linjespel en frappant kontrastverkan mot det knöliga och
knusade Brakkfjället, horisontlinjen i söder. Ytterviksgårdarna
och deras utflyttningar passera vi och ha sjöändan på några
hundra meters avstånd då plötsligt en hetsig regnby smattrar rakt över
oss från nästan molnfri himmel och — motorn behagar stanna. Ja,
se dessa motorer.
Innan den kommer igång äro vi genomvåta. Vi se längtansfullt
mot den sandiga stranden som badar i sol och vinkar så
inbjudande nere vid forshuvudet. Eld, mat och kaffe på den varma, torra
sandstranden, och sedan vidare!
En lång bullrande fors tar vid och gör det ställvis nog så
besvärligt. Sedan följer den lilla idylliska fjällsjön Blattnikselet, där
sportfiskare — och andra med — pröva lyckan, och så in i älven igen,
som sätter fart i båten genom ett par roliga forsar ned till Ajaurs
västra ände, där Rödingsforsgårdarna ligga. Namnet säger
tillräckligt om vattendragets rika håvor. Granen, som vid färdens början
helt lyste med sin frånvaro, kransar nu stränderna i täta bestånd
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
