Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossian Olofsson: Till sälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ossian Olofsson
då storm och sjö bryta sönder de mäktiga isfält, som under
solsken och lugn utgjort den trygga grunden för hans tillfälliga hem.
Det är därför så mycket märkligare, att den yrkesmässiga
säljakten — långfärderna — fortsätter ännu i våra dagar. Ja, den
inte bara fortsätter, den har till och med under de båda sista
årtiondena nått en ny blomstring, måhända tillfällig men i alla
fall mycket markerad. När Sven Ekman år 1910 lämnade sin
utmärkta skildring av säljakten i »Norrlands jakt och fiske»,
var den stadd i mycket stark tillbakagång. I Västerbottens län
funnos t. ex. endast 6 stora säljaktbåtar mot ett 30— 40-tal
tidigare. I Norrbottens län endast 9 mot ett 30—50-tal förr i tiden.
Antalet jaktlag, som verkligen sysslade med säljakt, var dock
avsevärt lägre än antalet stora säljaktbåtar. Så t. ex. lågo från
Norrbottens län år 1910 endast 4 (eller 5) båtlag ute på säljakt mot
17 år 1890.
Den viktigaste orsaken härtill var, att späckpriset föll så starkt,
från 4—5 kronor per lispund (8,5 kg.) till endast 1:50—2 kronor.
Vändpunkten inträffade under kriget och kristiden, då bristen
på fett och oljor pressade späckpriset i höjden. Späcket kostade
då ända upp till 8 kronor kilot. En stor och späcktung säl med
kanske 50 kg späck eller mer var då värd stora pengar, och
dagsförtjänsterna under en lycklig jakttur kunde bli fantastiska. När
Holmöborna under kristiden på sju dagar dödade 400 gråsälar
vid Fjäderägg, bör inkomsten ha satt märken i byns ekonomi
en lång tid framåt. »Sälfisket» var Holmöns bästa inkomstkälla
de åren.
Under dessa år ökades antalet båtlag från Norrbotten till 35
stycken.
Sedan dess har späckpriset åter sjunkit och deltagandet i
säljakten gått starkt tillbaka. Späckpriset har under de senare åren
hållit sig omkring 40 öre per kg och lämnar ej så stor förtjänst.
Det är tre faktorer man har att tacka för att den yrkesmässiga
jakten över huvud lever kvar: arbetslösheten, skottpengarna —
som rätt länge varit 10 kronor och representera en väsentlig del
av inkomsten — samt sist men inte minst säljaktens stora lockelse
för den härdade kustbon. Strapatser och livsfara visserligen, men
också soliga dagar på isarna, då luften känns som en dryck kallt
vatten, spännande jakter och hoppet om rikt byte.
Den yrkesmässiga säljakten — långfärderna — kräver
givetvis en ganska vidlyftig utrustning. Det gäller ju ofta att vara ute
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
