Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Till turistvärdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl-Julius Anrick:
TILL TURISTVÄRDARNA
Svenska turistvärdar — innehavare av hotell och pensionat —
sammankallades av STF till en kongress i Stockholm den 12—14
november 1936. Vid denna kongress, som var den första i sitt slag
i vårt land och räknade över 600 deltagare, höllos ett tjugotal
föredrag belysande hotell- och pensionatsrörelsen ur olika
synpunkter. Kongressen inleddes av efterföljande föredrag.
Upplandslagen säger i köpmålabalkens nionde Hock om
gästning och rättare:
»Denna lag gav oss konung Magnus, då närvarande voro de
flesta av de bästa, som voro i hans råd, och många andra goda
män: Ingen vägfarande får taga något med våld eller gästa hos
någon, och ingen är skyldig att hålla kost för vägfarande annat
än mot fullt vederlag, om han ej själv vill ...» Och vidare: »Nu
kommer en gäst ... då skall bonden sälja till gästen säd och hö
och kost, sådan som han tarvar, efter det pris som är gängse och
gällande i den köpstad som är närmast. Vill därtill någon taga sig
före att bo vid vägen för vägfarande och sälja åt dem det som de
tarva, då må de sälja så mycket som de bäst kunna.» —
Turistvärden har tydligen av gammalt i Sverige haft ganska fria händer.
De flesta yrken och näringsgrenar kan blicka tillbaka på en
lång historia och deras utövare brukar med stolthet visa upp hur
de tagit arv efter företagare från långt förgångna tider.
Att detta också gäller för våra dagars turistvärd är otvivelaktigt.
Det kan emellertid vid STF:s kongress för svenska turistvärdar
1936 vara skäligen obehövligt att hopa ära åt hotellman och
pensionatsinnehavare genom att dra fram i ljuset hur yrket var så
högt skattat, att då Zeus skulle ha någon upp till Olympen att
tjänstgöra som gudarnas munskänk, lät han röva dit upp den
skönaste bland sköna av alla dödliga, en trojankonungs son,
Ganymedes. Yrkesfädrens ära kan turistvärden också söka i
Orientens yppiga, välordnade karavanserajer, rustade med
anordningar att även mottaga de mest fordrande gäster på forntidens
blomstrande handelsvägar, men smälek får han hämta från det
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
