Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Till turistvärdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till turistvärdarna
de, verkligt vänligt. Den där vänligheten, som också frammanar
gästens bästa sidor. Här kan hotellmannen intet förmå ensam.
Hans personal sätter likaväl sin prägel på stället. På hur månget
ställe har jag inte beundrat beredvilligheten, arbetsglädjen och
värdigheten. Och hur glad blir jag inte, när jag möter ledaren ute
bland sin personal, det ger en känsla av att där kommer det
personliga till sin rätt, och gästen blir mera gäst än rums- och matköpare.
Ja, så ska vi ha’t.
Nu tänker jag mig, att mången företagare om denna kongress på
förhand har känt så här : det är ju ett väldigt program och mycket
att lära, alla möjliga märkvärdigheter och nymodigheter, men har
ni tänkt på, snälla arrangörer, att visst kan det vara bra att väcka
intresse för allt möjligt fint, som vi borde föra in på vår anläggning
och lägga oss till med för att tillfredsställa våra gäster — men var
ska vi ta’t. Pensionatsvärden, som sitter där på sin lilla anläggning,
har just ingen förmögenhet att avvara, och det har förresten inte
heller hotellmannen, hans anläggning må sen vara aldrig så pampig.
På det kan vi bara svara, att visst inte allt, som denna kongress
syftar till, kostar pengar. Kanske kan den tvärtom lära ut något,
som sparar pengar. Den vill framför allt öppna turistvärdens ögon
för önskemål i nutiden, som han kan ha nytta av, när han vänder
tillbaka till sitt dagliga arbete. Den vill också lägga fram
arbetsprogram från de ideella föreningar, som kan vara turistvärdarna
till hjälp, och den vill visa dem samarbetsmöjligheter med andra
reselivets förmedlare.
Om allt vad här sägs gäller, att det är intet som har med tvång
att göra. Ingen vill ge föreskrifter — råden må sedan vara aldrig så
många.
Ty för oss är det stor klokskap uti den gamla upplandslagens
fria stadgande:
». . . vill någon taga sig före att bo vid vägen för vägfarande och
sälja åt dem det som de tarva, då må de sälja så mycket som de
bäst kunna ...»
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
