Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Göinge härader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadfästelsen utskriven och stod på söndagen i Glimåkra predikstol
med en text i handen, som bör ha gått de fattiga församlingsborna
genom märg och ben. Hans porträtt hänger i kyrkan; han
står och visar på en klocka som en erinran om sin remarkabla
punktlighet.
Det är antagligt, att det andliga ståndets lojalitet mot den svenska
kronan hade något samband med det nya universitetet i Lund;
i vilket fall som helst försummade man inte att anlita denna trohet
i kampen mot snapphaneriet. Bland annat utskickades Lundaprofessorn
och bibliotekarien Andreas Stobæus, själv göing av
födsel, till dessa trakter för att tala förstånd med den tredskande
allmogen. Den beräknade effekten av detta besök tycks ha uteblivit;
traditionen bevarar åtminstone en historia, som tyder på, att
Stobæus’ beskickning inte enbart mötte förståelse. Över Stoby
prästgård — den berömda ättens ursprung och professorns
barndomshem — nedkallade en i sådant förfaren käring den förbannelsen,
att intet mankön vidare skulle födas där. När mer än tvåhundra
år senare en son föddes i prästgården, vallfärdade folk dit från
alla håll för att se, om det verkligen var sant, och Stobyprosten,
den lycklige fadern, inskrev i kyrkoboken som ett extra förnamn
åt sin telning namnet Stobæus; — så har jag hört historien, och
min kännedom om den sammanhänger bl. a. med att den lycklige
fadern var min farfar. Lunds Stifts Herdaminnen kunna
emellertid upplysa om, att traditionen vilar på osäker grund. Nyfödda
prästgårdssöner ha förekommit i Stoby, om också sparsamt, och
antingen har alltså förbannelsen vid enstaka tillfällen råkat
slappna av en smula, eller också ha dessa söner sett dagens ljus någon
annan stans än inom själva prästgårdens väggar, vilket ju kan
tänkas ha arrangerats av förhoppningsfulla men vidskepligt
förutseende fäder. Luckorna voro i vilket fall som helst långa. Den
prästson, som i ordning närmast före den nyssnämnda, sentida
Stobæus höjde sitt späda skrik i Stoby prästgård, har året 1766
som födelseår och dödsår.
Vad varken Andreas Stobæus, pardonplakat, straffexpeditioner
eller annat, som de svenska myndigheterna satte sitt hopp till,
kunde uträtta till snapphaneriets störande, det uträttade
snapphanarna själva. Under krigets gång fingo de danska trupperna
alltmera klart för sig, att de kämpade i fiendeland; de svenska ansågo
detsamma, och befolkningen hade därför att utstå en dubbelsidig
plundring, som blev kännbar allteftersom de motsatta styrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
