Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Göinge härader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Ragnar Gierow
stod lade sig en av hans forna kumpaner, Jon Tomling, i bakhåll
för fångtransporten och sköt Uggle-Per med silverkula och
försvann därefter själv spårlöst. Traditionen är emellertid felaktig.
Uggle-Per lades på fem stegel efter vanlig rannsakning och
protokollförd dom, och jämte honom utstodo hans bröder Uggle-Nils
och Uggle-Sven samma öde. Det skedde 1684 vid Loshults kyrka,
och protokollet finns på landsarkivet i Lund.
LTggletorp ligger fortfarande kvar, fastän den nuvarande
byggnaden inte har stått ända sen sextonhundratalet, och det är utsatt
på generalstabskartan. Sedan den ritades, ha emellertid vägarna
däromkring lagts om — den nya autostradan stryker tätt förbi —
och när jag första gången skulle till Uggletorp, ansåg jag det
säkrast att fråga mig fram. Den man, jag talade med, hade väl reda på
sig, som göingar bruka ha, och kände mycket bra till, att stället
varit Uggleherarnas hemvist. Han hade också andra upplysningar
att ge mig. »De är döda nu», sade han. »Det är länge sen de levde,
jag minns inget av dem. Men far var mycket gammal, och han
kunde berätta en hel del om dem.» Jag talade om för honom, att
det var.ungefär tvåhundrafemtio år sedan de avrättades. »Tro det»,
sade han. »Då var det andra, som fortsatte rörelsen.» För
lokaltraditionen — som ofta inte är särskilt snapphanevänlig — har
slutskedet, stråtröveriet och stöldkupperna, blivit det förhärskande,
och den rörelsen fortsatte mycket riktigt andra. Länge och väl
förblevo Göingeskogarna tillflyktsort för folk av sådan läggning, och
den siste snapphanen i denna mening var inte Uggle-Per utan en,
som hade sin håla neråt Lönsbodahållet och blev känd över hela
landet som Bildsköne Bengtsson.
Det går inte att färdas i Göinge utan att ideligen bli erinrad om
snapphanarna; de höra liksom till hela landskapet. Från
Linderödsåsens backar, sänkorna kring Hässleholm och Gröthålan
vid Stoby upp till Gökön mellan Kräbbleboda och Kärraboda, där
Göka-Sissa skall ha hållit en sorts snapphanemarketenteri, finner
man överallt deras gömslen och samlingsplatser. I obygden är väl
landskapet också tämligen oförändrat sedan deras dagar,
ensligheten och ödsligheten äro de samma, de låga stugorna med grova
plankor och fönster i midjehöjd äro också de samma, och ibland
står där vid längan en gammal kvinna, som med sina magra
händer, sina trötta axlar och slocknade ögon kunde ha varit en
göingehustru från den tid, då nöden var värre än eljest, då
mannen låg på skogen och det var högmålsbrott att ge honom hjälp.
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>