Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mildred Thornburn-Busck: I Smålands fruktbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mildred Thorburn-Busch
Att denna i mångt och mycket märkliga bygd, med ett för svensk
natur så ovanligt inslag i landskapsbilden som de vilt växande
fruktträden, intill allra senaste år blivit så föga uppmärksammad,
beror väl främst på dess avskilda läge. Visserligen har socknen sin
egen järnväg, Kvarnamåla—Norraryd, utgörande förbindelseled
mellan Växjö—Ronneby och Karlshamn—Vislanda järnvägar, men
även dessa knutpunkter befinna sig rätt långt från huvudstråken.
Relativt goda vägar leda från Urshult söderut till Karlshamn genom
den vackra Asarumsdalen, åt nordväst över den sägenrika halvön
Vemboö — som genom en stenbro på 325 m är förbunden med
Sirkön i Åsnen — till Skatelöv och Vislanda, norrut genom den
leende Jätsbygden till Växjö o. s. v.
Urshults socken är ganska vidsträckt och längden från norr till
söder är nära tre och en halv mil. Den utbreder sig längs Åsnens
östra och södra stränder och går i söder ned omkring sjön Mien,
varefter den bildar gräns mot Blekinge. Några mera betydande
höjder finnas ej, men från den högsta av dem, den s. k.
Lunna-backen invid egendomen Kurrebo, har man ändå en utsikt som i
sin art kan mäta sig med vilken som helst i vårt land. Nedanför
de mjuka sluttningarna, bevuxna med tusentals fruktträd, vilka
under blomningen utgöra en sevärdhet i och för sig, breder sig
Åsnen i en fjärrsyn, där vikarnas och skogarnas konturer hägra
i skiftande lufttoner, medan de smala öarna skjuta ut likt
drakskepp från uddarna. Lunnabacken är som namnet änger en
forntida offerlund. Från triangeltornet på toppen ha geodeterna
syft-punkt på 22 kyrktorn.
Sin medelpunkt har socknen i den vackra höjd, ej långt från
Urshults station, där kyrkan reser sig på sin terrasserade sluttning
längst in i Urshultsviken. Byggd 1808 är den ingen särdeles
antikvitet men i stället ovanligt rymlig och ståtlig. Hela korväggen är
upptagen av fem tavlor av kyrkmålaren Ludvig Frid. Att bevista
en julotta där är en verklig upplevelse. Redan den tidiga timman
— numera klockan fem men för inte länge sedan klockan fyra, så
att folket från de längst bort belägna gårdarna bröt upp direkt från
julbordet — ger ett ovanligt anslag. De femtiofem kyrkstallarna
äro tagna i anspråk till sista plats. På kyrkvallen trängas de
nyanlända och genom porten till tornförstugan komma glimtar av
oroligt fladdrande lågor. Hela kyrkan är upplyst av levande ljus, som
sitta tätt, tätt i bänkraderna. Och när orgeln intonerar »Var
hälsad . .» och sockenorkestern, som står uppradad längs orgel-
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
