Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mildred Thornburn-Busck: I Smålands fruktbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Smålands fruktbygd
regler och kunnat säljas som bordsäpple. Ja, det har till och med
hänt, att köpare gjort anmärkning på att kvaliteten varit högre
än den angivna och beordrade — ett säkerligen rätt ovanligt
förhållande !
I trots av denna för bygdens liv så viktiga utveckling finns det
ännu mycket kvar av gammal tid i Urshult, inte bara i gårdar och
bohag, utan även hos folket självt, i uppfattning, seder och
livsföring, Vissa gamla lynnesdrag gå igen. Inte minst sinnet för det
»pampiga», det flott tilltagna, vare sig det gäller byggenskap eller
festligheter. Visserligen har färgskalan betydligt dämpats sedan den
tid, då bonddrängarna voro »angelägne at få snälla trafware, röda
piskor, granna handskar, röda halsduk- och armband; nya
Bond-stöflar och en väl skurad sporre, samt en rigtig
rofwe-byxsäcks-flaska til Bröllops-dags fiaske brännewin». Men ungdomen
utmärker sig fortfarande för en särdeles vårdad klädsel. Bröllop,
begravningar och femtioårsdagar ge anledning till gästabud, dit
vanligen något hundratal personer äro inbjudna. Middagsserveringen
pågår ej sällan från klockan tre till över nio på kvällen. Den
gullgula, upptornade spettekakan tronar alltjämt på högtidstaff ein,
men sötosten, ostkakan och brynosten ha fått maka åt sig till
förmån för glace och marin-suisse. Män och kvinnor sitta alltid var
för sig vid bordet, eller rättare sagt borden, vilka sprida sig genom
alla rum i huset.
Urshultsborna äro goda lokalpatrioter och intresset för gammal
tradition är levande. Socknen har både sitt folkdanslag och sitt
bygdegille, vilket senare nyligen inköpt en ryggåsstuga för sina
samkväm. Man skall se Urshultaherarna, då de samlas i sina
Värendsdräkter i denna sin ägandes bygdestuga! Här dansar
Fridolin med något av samma sirligt avmätta rokoko i sitt väsen som
en gång i Dalom. Ingalunda fattas honom heller vetåkerns frukt
eller bärmarkens saft, ty myllan är fet mellan de tusen stenarna
på åkern och skogsbackarna lysa röda och blå i bärtiden.
Numera kan han ju också njuta »det söta vin» från sina egna
äpplehagar, ty Svenska fruktföreningens prydliga fabrik nere vid
Urshults järnvägsstation har som förut nämnts på sistone tagit upp
även vinberedning på sitt program. —
Det är en vacker och med Urshults traditioner förenlig
utveckling, att dess första storindustri uppstått ur den sekelgamla
omvårdnaden av jord och träd. Ett par sågar och smärre snickerier
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
