Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Stolpe: Jönköpingsvägen och eriksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Stolpe
till Viredaholm, mellan Gränna och Tranås, omkring 95 km) kom jag
att fråga några personer vid Holkaberg ifall de kände till någon
forntida drabbning i trakten mellan svenskar och danskar. Och till min
glada förvåning utpekade flera personer, oberoende av varandra, en
ravin vid namn »Fäktahålan», där en strid skulle ha stått »för många
hundra år sedan». Och däri hade de sannerligen rätt. Ty striden kan
icke hå varit någon annan än den, som omnämnes av den bekante
Eric Tuneld i hans »Geographie öfwer Konungariket Swerige» 1793:
»Holaweden är en stor skog, hvaraf en del hörer till Öster-Göthland.
Då krigsbullret påstod emellan Kon. Carl VIII, och Kon. Christian I,
erhöll Eric Nyperts, som var på Kon. Carls sida, en önskelig Seger
öfver Danskarne, på denna Hed, år 1452; hvadan äro Verserne:
Complures ad Holawed, de Dacis föllo döda ned:
Dat finem rixæ Dacis den Svenske Pålyxe.»
»Verserne» har Tuneld hämtat från Ericus Olai, »den svenska
historieskrivningens fader», avliden 1486. En flärdfri översättning skulle
lyda: I Holaveden föllo de flesta danskarna döda ned. Den svenska
pålyxan gjorde slut på den danska striden. — Denna är för övrigt
känd från Linköpings stifts biskopskrönika:
De danske voro glade, som åter kommo hem.
Borta voro fyra av varje fem.
Såsom skådeplats anges den något sydligare belägna gården Narbäck.
Antagligen var denna mera känd såsom uppkallad efter en liten bäck,
som här bildar gräns mellan Småland och Östergötland.
Det var med egendomliga känslor jag stod vid den gamla
»Fäktahålan» och lyssnade till den bokstavligen »på folkets läppar» levande
berättelsen, ackompanjerad av dånet från de många bilarna på nya
»riviera-vägen», insprängd såsom en smal avsats i de brantstupande
bergväggarna mot Vättern. Och denna väg skulle vara eriksgatan,
anlagd innan krutet funnits upp! Den härliga naturen och det
strålande vädret förebyggde lyckligtvis alla elaka reflexioner.
Från Holkaberg fortsätter gamla vägen, körbar för bil, i åtskilliga
krökar förbi Narbäck, Porsarp, över landskapsgränsen och förbi
Isgårda. Några få kilometer härifrån mot sydsydväst förenar den sig
med den år 1922 (enligt infödingarnas uppgift) anlagda vägen Tranås—
Gränna. Här kan den cyklande fröjda sig åt att kunna rulla fram
flera kilometer utan att ta ett enda tramptag — sällsynt i Sydsverige
— utmed Vätterns förkastningsbrant ända ned till Uppgränna by.
Bromsa dock litet, när Ni passerar en av de första gårdarna vid högra
sidan av vägen! Där står invid diket en runsten, och icke långt härifrån
låg fordom ett åt S:t Johannes helgat kapell samt en källa, i vilken
man offrade ännu på 1740-talet — allt vittnande om vägens ålder.
Vid »Galgen» (= galgbacken) strax söder om Gränna — ordet står
ännu på omnibusbiljetterna —- tar gamla vägen en mera östlig
riktning genom Ravelsmark, Reaby, Brötjemark m. fl. byar till Skärstads
kyrka. Härifrån gick den, numera osynlig, ned mot stranden av Land-
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
