Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bror Lindén: Aldrajer. Ett märkligt naturstycke i Mora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Lindén
rajer, som till stor del äro synliga och lätt tillgängliga från
Älvdalsvägen, bildas av ett lågt deltaland på älvens öst- (eller snarare nord-)
sida, i en stor bukt av vattendraget mellan Östnors by och Säs fäbodar.
Det består av ängsmarker med litet buskvegetation på
sandavlagringar, som genomkorsas av flera små älvgrenar eller vattenådror, s. k.
k v i s s 1 a r eller lokor, av vilka den största — Storkvisslen — på
nordsidan skär igenom hela ängsmarken i väst—östlig riktning.
Men Aldrajer äro icke blott i och för sig en egenartad
naturföreteelse. De ha en inramning av sandnipor, som inte ens
Ångermanälven behövde skämmas för. Mittför Aldrajer sticker från norr ut en
sådan sandudde med en kam så hög och vass som en getrygg. Från
landsvägen är den ej synlig, men med några steg åt sidan kommer
man lätt ut på den. Och utsikten där ger rik lön för den ringa mödan.
Här reproducerade fotografi är taget i sluttningen av denna uddes
östra landfäste. Udden kallas Stöpsandnävet på grund av att man där
tagit fin sand, lämplig att användas vid gjutning av gulmetalldelar,
t. ex. hjul i Moraklockor, som ju av gammalt tillverkats i
Östnorbyg-den. Ovanför Stöpsandnävet finns en annan trubbigare udde med
flatare rygg, kallad Flatnäve t. På östra sidan om Aldrajer (till vänster
på bilden) utskjuter en tredje och större udde med en holmliknande
utsvällning, benämnd Salunäv eller »Svalnävet». Den har namn av att
backsvalor där i mängd bygga bon i brinkens »tätsand». Därifrån har
man också en mycket vacker utsikt. Salunäv skiljer Aldrajer ifrån den
s. k. Dynggrav, en större bukt av älven med bakvatten, där skräp
flyter in och begravs i sanden, allteftersom ny sådan aviagras, och där
man meterdjupt ned i sandlagren kan finna tallkottar och annat
flyt-gods konserverat.
Själva Aldrajer ha namn av den al-vegetation (alder-buskar), som
av gammalt funnits där på deltamarken och vars löv utgjort ett
kraftigt foder, som gärna tagits till utdrygning av kreaturens grönkost.
Namnets efterled är icke -ängarna, såsom den officiella formen
»Alder-ängarna» ger vid handen, utan sannolikt -öjar, »öarna» (med
övergång av öj till aj genom inverkan av föregående a, s. k. progressiv
vokalassimilation)? Namnet skrevs i äldre domböcker: allderänge 1655,
alderöjar 1668, Alderöje 1690, Alderängarne 1745, Alderöarne 1746.
Måhända ha två olika benämningar av gammalt levat vid sidan av
varandra: -änget eller -ängarna och -öjärna, beroende på olika sätt
att betrakta marken? Men bygdefolkets egen, genuina namnform är
nu Aldrajer.
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
