- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1937. Västerbottens län /
363

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Modin: Ett besök på Tåsjöberget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Gunnar Modin foto.



Tåsjöberget, en av Ångermanlands högsta punkter, 631 meter över havet, bjuder en makalös utsikt över det stora skogslandet ända bort mot fjällen i väster. Närmast under berget ligger Tåsjön, inramad i skog och bygd, och där bortom den stora Flåsjön.


Vi äro uppe på den första bergsplatån, den s. k. »Kanten». Här på en äng, »Raivis-slåttern», bekant sedan den finska nybyggestiden, ha ett par företagsamma kvinnliga ungdomar i bygden låtit uppföra ett litet trevligt kafé, som vi döpa till »Bergstugan» och dit vi lova rekommendera turistföreningens namnbok. Redan härifrån är utsikten över Tåsjödalen vid och hänförande. I dess botten ligger den långsmala sjön, i dag blickstilia och blänkande blå i solen, inramad i skog och bygd, vilken senare undan för undan inkräktat på vildmarken kring dess stränder. Jorden, bemängd med silurtidens kalk och skiffer, är bördig och lockar till nya och nya bosättningar. På ett par århundraden har bygdens folkmängd vuxit från fyra, fem tiotal till lika många tusental.

Åter passerar bilen några långa slingrande kurvor, och vi äro uppe vid fäbodvallarna. Ännu äro dessa kvar, det måste sägas ej så litet förändrade sedan den tid, då jag i min ungdom tidigt om hösten härjade bland har- och fågelkullarna omkring dem. Då ljödo, morgnar och aftnar, locklåtar, »kökar», från den ena vallen till den andra, skällorna pinglade mångstämmigt och muntert, och rökar stego uppur de små grå stugornas skorstenar eller från kokplatserna ute på vallen. Nu betade blott några få kreatur på en av vallarna. De verkade närmast övergivna. Fäbodlivet håller, här som mångenstädes, på att försvinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:43:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1937/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free