Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Modin: Ett besök på Tåsjöberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi lämna bilen vid en av vallarna. Här uppe har utsikten vidgats. Nu är det ej allenast den leende Tåsjödalen, som blicken famnar, den når nu långt, långt över den, mot öster, söder och väster. Vi se ej blott bygdens egen sjö, denna dock delvis skymd av skogsranden under oss, nu utbreder sig också för våra betagna ögon den väldiga solbeglänsta spegeln av en ännu vidare, Flåsjön.
Vi kunna ej låta bli att betrakta marken omkring oss, där det frodiga gräset står oslaget. Väl har försommarens färgprakt mattats, stormhattarnas och toltornas höga blomspiror ha börjat gå i frö, men ymnigheten av gräs och blomster säger oss, huru näringsrik den mark måste vara, som frambringar allt detta. I luften surra insekter och bland dem iakttar jag en, som tyckes mig bekräfta detsamma. Det är en stor blåglänsande hårmygga (Bibio pomonae). Den älskar trädgårdarnas feta och mullrika jord; här i denna naturens drivbänk har den också funnit sådan.
Men vi veta, att än mera skall bjudas — vidder i väster och norr, som blott den högsta toppen skall uppenbara för oss. I den ångande varma luften skynda vi till fots uppför den sista höjden, stigande ännu ett 30-tal meter till bergets hjässa, där tornet står och bergets hela härliga rundsyn skall skänkas oss.
Här fick jag nu åter uppleva en utblick över skogar, sjöar, berg och fjäll, vars make jag ej vet mig ha skådat någon annanstädes. I minnet dröja syner från Provences alptoppar, Vesuvius’ kägla, Johannisberg vid Nauheim. Dock, ej tavlor att jämföra med denna — av ljus, stor, växlande och rofylld natur. Vad som denna gång ej rätt bjöd sig var fjällens snöglans. Vi denna tid på sommaren är snön till det mesta borta. Det är vid eller närmast efter midsommar Tåsjöbergets rundsyn har sin största prakt, helst efter regn, då luften är klar, utan »landrök».
Från själva toppen, som höjer sig 631 meter över havet och 383 meter över sjön, ser man även långt in i Jämtlands och Lapplands fjällvärld.
Till underlättande av orienteringen vill jag här till sist ange några riktpunkter. Under gynnsamma förhållanden kan man från toppen eller utsiktstornet se följande högfjäll, sjöar och kyrkor: i sydväst Skalfjället 60 km avlägset, i väster Stenfjället och Munsfjället, i nordväst Fiskåfjället på ett avstånd av 69 km, länge snöfläckigt och karakteristiskt genom sin spetsiga form, längre åt norr Bastunäsfjället, rätt i norr därifrån den brant stupande Borgahällan (»Gamborga») på gränsen mot Västerbottens län, även den länge snötäckt, och öster därom det utbredda, länge snötäckta Gittsfjället. En märkepunkt i väster är den spetsiga Ögelhättan vid Ströms vattudal. Även Blaikfjället i nordost är synligt. Bland de sjöar man ser från berget (utom Tåsjön och Flåsjön) märkas i sydost Skyrsjön, Brocksjön och Hällvattnet; i nordost framskymta mellan bergen Rörströms-, Avaträsk- och Ormsjöarna. Av omkretsens kyrkor äro endast Alanäs och Dorotea synliga häruppifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
