Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Östergyllen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där än i dag. Det var slättens rikedom, som grundade dess ära
och betydelse. Skogsvidderna i norr och söder voro ingenting
annat än utmärker till den väldiga storgården på slättlandet.
Östgötens belåtenhet med sin värld är allom bekant. Den
östgötska hembygdssången stiger ur hjärtan som äro mättade
med mat och glädje. Landet är välsignat med goda håvor. Allt
är rundligt, rikligt och väl tilltaget: korn och kärna, det växande
och det vilda, folk och fä, från kräftorna i Åsbo prästgård, som
voro stora som humrar, och den stekta ålen på kalasbordet i
Boxholms herrgård, vilken gästerna trodde vara en pundgädda,
upp till hästarna vid Östgöta cavallerie, som en frejdad
mönsterherre förklarade vara »de skönaste i hela svenska armén».
Man kan, i förbigående sagt, förstå att östgötarna aldrig kunna
förlåta Milles att han ställt Folke Filbyters spattiga hästkrake
på Linköpings torg till uppenbar vanheder för provinsens
hästavel. Men det förnämsta av allt, rikedomens verkliga grund,
botten och rågen i kassakistan och det som skrymde mest i
denna riksens goda förrådskammare det var ändå åkrarnas
guld, korngudinnans överflödiga skänker. Wallins reserim ger
oss ett levande intryck av det självklara, ofrånkomliga i denna
bondesamhällets urgamla värdering, som gjort Östergötland till
Östergyllen.
Men vår tid börjar åter förstå de gamlas synpunkter. Slätten
har kommit till heders igen, dess skönhet har återupptäckts.
Visserligen sitter den romantiska naturuppfattningen mycket
djupt i svenskens själ. Glömsk av det faktum att vår
solfattiga sommar knappast har tio dagar, då skugga är ett verkligt
livsbehov, älskar han den lummiga instängda idyllen under
hopgyttrade lövträdssnår och dystra granar, och i sitt
sommarviste lever han förtjust i en evig grön skymning som på bottnen
av ett akvarium. En ny tid har emellertid börjat slå hål på
denna romantiska naturkult. Vi finna inte längre slätten flack
och enformig, vi njuta av den vida sikten, av landskapets
skulpturala skönhet, av ljus och färg. Det romantiska
nattlandskapet med måleriska konturer men evigt skymningsgrått
hör hemma i en längesedan förgången skönhetsvärld. Färg är
för oss landskapets liv och själ.
All svensk bygd har ju något att berätta ur odlingens
hjälteepos, men slätten allra mest. Där har handlingen förtätats, där
har gärningen och bragden format landskapets eget ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
