Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Östergyllen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till östgötens pris. Vad jag framför allt lärt skatta hos honom är
soliditeten, ärligheten och hederskänslan. Smålänningen gör allt
för nyttans skull, östgöten även något för utseendets, säger
Geijer. Det är sant, om för utseendets skull icke betyder för
syns skull utan fastmer hänsyn till och aktsamhet om det som ger en
människa det rätta värdet i andras ögon men också inför
henne själv.
Behövs det en typ och talesman för den östgötska hedern
skulle jag icke välja honom bland slättens myndiga bönder
och storfolk; att ett sådant människoslag äro ärekära faller
av sig självt. Hellre vill jag gå till den fattiga skogsbygden, till
det enkla östgötska småfolket. Jag kan välja lilla Alvida i
den berättelse som inleder Berit Spongs Östergyllen, tioåringen,
som, när mor dog, tog på sina tunna axlar den tunga bördan att
värja den dödas och hennes fattiga hems heder, att skaffa all
den dyra begravningsmaten och att försvara den mot de
svällande småsyskonens och mot sin egen förtvivlade hunger,
begravningsmaten, som »passade till hedersmåltid därför att
den var helgad av en tapperhet, som var löjlig och sublim på
samma gång. Sådant är icke så sällan tapperhetens väsen,
sådant är ofta även ärans.»
Om skåningen är handlingskraften, smålänningen
påhittigheten, västgöten ihärdigheten, upplänningen lojaliteten, så är
östgöten hedern.
Det är ett högt betyg, men förtjänt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
