Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Det monumentala Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
skåpet runt omkring blir genom det grå tornet till en historisk
skådebana befolkad med öden och minnen. Ledungsflottan
ligger för ankar bakom skären, Liibeckerkoggar med höga
akter-kastell prejas i sundet och ovälkomna skutor få vända stäven
ut mot sjön igen.
Söderköping överglänses som minnesort av Vadstena. Som
helhet är Birgittas stad väl icke så idyllisk som Sankt
Ragnhilds. Den genomströmmas ej av någon »Stora» eller »Lilla»,
den har intet Ramunderberg med grönska och rödgrå hällar.
Men Vadstena har Vättern som bakgrund för sina monument och
sin småstadstrivsamhet. Birgittaminnena få sin särskilda skildring
i denna årsskrift. Men slottet skall här icke glömmas. Vadstena
slott är vårt enda väl bevarade renässanspalats och kanske efter
Stockholms slott det mest helgjutna profana monument vi äga.
När Gustav Vasa efter att ha utgått som segerherre i den hårda
dusten med Dacken beslöt sig för att förlägga ett kungligt slott
till klosterstaden där man väl mer än på något håll var »full
av Jungfru Marias mjölk och Sankta Britas uppenbarelser»,
som kungen själv karakteriserade de reaktionära tendenserna i
de östgötska städerna, tänkte han helt visst icke i första rummet
på stilfullhet och ståt. Hans nya slott var menat som en tvingande
borg, som kunde hålla ostyriga och genstörtiga i schack om det
kom ifråga. Men undan för undan blev slottet förvandlat från
en fästning till en praktboning med höga fönster, bekväma
trappor och rik utsirning och med försvarsuppgifterna
anförtrodda åt de gröna vallarna och de runda hörntornen, postejerna.
Föga av de glansfulla och muntra minnen som bruka
förknippas med en furstlig boning vidlåder Vadstena. Skandalens
korpar kraxade kring det efter skön Cecilias äventyr med sin
markgreve, sägnen om den vansinnige hertig Magnus, som kastade
sig ned i vallgraven till sjöjungfrun har hugfäst ett olycksaligt
vasaöde. Hertigarna Johan och Erik bryta upp härifrån för
att bära vapen mot sin broder. Lyckan blev aldrig bofast
under bjälktaken i de höga salarna. Sista gången slottet var bebott
residerade riksänkedrottning Hedvig Eleonora där, men utan
att lämna efter sig några konstverk eller bohagsting. Främlingen
som från hamnen eller borggården blickar upp mot de mäktiga
kalkstensmurarna skulle lätt nog förmås att tro att prakt och
skönhet gömmas inom dem. Ett besök i slottets inre berövar
honom alla illusioner. Men den som är beredd på att endast
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
