Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Det monumentala Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det monumentala Östergötland
ännu konstverk, böcker och bohag som tillsammans ge en
åskådlig bild av det liv som genom generationer levats här av släkter
som spelat en roll i vår politik och i vår kultur. Det är därför
glädjande att ett storsinnat testamente av den sista ägarinnan,
fröken Emelie Piper, sörjt för att Lövstad slott och vad det
rymmer av historiska värden skall bli bevarat som en enhet för
all framtid och göras allmänt tillgängligt.
Familjen Fersens andra östgötaslott, Ljung vid Motala ström,
står visserligen kvar sådant det blev byggt efter Jean Erik
Rehns ritningar, men ödena ha skingrat vad det innehöll av
konst och andra kulturvärden.
Samtidigt som fältherrarna byggde sina slott för de byten och
belöningar krigen inbragt dem, reste en den fredliga flitens
storman, Louis De Geer, sitt präktiga residens vid Finspångs
styckebruk. Här kunde bruksherren i sina rum höra forsens
och arbetets dånande stämmor. Svensk industri har på Finspång
en klassisk mark. De Geerarnes slott och slottsträdgård kunde
ha mycket att förtälja om det lysande och muntra
sällskapslivet på tredje Gustavs tid då Sergel togs emot som en ärad gäst
och då herrskapen med häpnad betraktade Per Hörbergs
ursprungliga målargeni. I vår tid triumferar nyttan. Finspångs
industrier gå för fullt och trevna arbetarhem ligga strödda i
de gröna släntorna. Men slottet får leva som pensionär och hålla
till godo med att kontorsfolk och ritare sitta vid sina sysslor i
gemaken, medan arbetareungdomen på fritiden lustvandrar på
gångar som förr i världen voro fredade för alla som ej hörde till
»den fina världen».
Stångåns dalgång är en av Östergötlands skönaste nejder
med skog och hagmarker, med ängar skuggade av breda ekar,
med stora och små sjöar och gammal bördig odlingsmark.
Här trivdes de jaktglada adelsherrarna av gammalt, och här
ligga än i dag en rad av den östgötska adelns ståtligaste slott:
Sturefors, Bjärka-Säby, Brokind och Skedevi. Bäst bevarat och
rikast på minnesskatter är Sturefors.
Det var Ture Bielke, han som blev halshuggen vid Linköpings
blodbad och som ligger begraven under det präktiga
monumentet i Linköpings domkyrkas Bielkekor, som reste det äldre
Sturefors på udden vid Erlangen och gav det namn efter sin
maka Margareta Sture. Han måtte ha haft ett vaket sinne för
lägets skönhet. När Karl Pipers gemål, Christina Törnflyckt,
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
