Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: Birgitta och Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andreas Lindblom
Djurgårdsudden, en löväng så romantisk att man när som helst tror
sig kunna möta Folkvisan livs levande, blåögd, med gula flätor
och sländan i handen.
Längst ute på spetsen ligger borgruinen. Ursprungligen ett
till ytan litet, men troligen högt hus, utvändigt vid pass elva
meter långt och nio meter brett samt med trapptorn vid ena
sidan. Murverket, av gråsten och kalksten utan något tegel,
smakar relativt tidig medeltid och det finns inte något skäl, varför
detta ej skulle varit den borg där Ulf Gudmarsson och Birgitta
Birgersdotter bodde efter bröllopet 1316 och till makens död
1344. Naturligtvis har det också funnits andra hus, av trä,
däromkring; två grunder till dylika, vardera omkring 22x7,5
meter, finnas kvar. En ursprungligen vattenfylld grav har
avskilt borgholmen från fastlandet. Trots det sköna läget var
medeltidens Ulvåsa säkert en frostig och trist boning, där det
låg ytterst mot norr utsatt för alla himlens vindar utom den
blida sunnan. Hemskt måste det ha varit på hösten, när Boren
skummade mot de stora runda svarta stenarna som kanta
holmen, medan vinden ven och piskade — man erinrar sig
att Birgitta nere i Rom fällt det karakteristiska yttrandet om sina
landsmän: »Vi bo nordligast i hela världen, där det alltid blåser
starkt och vasst nordanväder».
Vad veta vi om livet på Ulvåsa? Nästan intet. Dokumenten
tiga. Ingen Sigrid Undset har försökt att med intuitiv genialitet
rekonstruera vardagen för Birgitta Birgersdotter, Kristin
Lavransdatters samtida. Förresten vore det fåfäng möda, ty källorna
flyta vida sparsammare för oss än i fråga om de norska
storbondegårdarna under medeltiden.
Självfallet känna vi dock till en del biografiska fakta från
Ulvåsaperioden, ehuru utan större intresse för kunskapen om
Birgittas egen person. Åtta barn födas åt Ulf och Birgitta,
två dö. En mager tradition har under senare århundraden
spunnit sina trådar kring Ulvåsaherrskapets leverne. I
Palmskiöldska samlingen i Uppsala finnes en avskrift efter en
uppteckning som, såvitt jag kan utröna, verkställts av kyrkoherden
i Ekebyborna Johannes Petri Wadstenensis († 1678), men
återgående enligt dennes egen utsago till företrädaren Ericus Jonæ
Drysander († 1653) »och andre gode män». Den lyder:
Eljest hwad mig berättat är af andra, sedan jag hijt kom,
såsom det, att hon skall hafwa gått på bara wattnet här ifrån
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
