Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: Birgitta och Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Birgitta och Östergötland
Till Alvastratiden hänföra sig flera legender. En bland dessa
vet att berätta om hur priorn Ragnvald tvivlade på Birgittas
gudomliga sändning och ogillade att hon, ehuru kvinna, tilläts
bo inom klostrets område. En natt fick han en syn : han såg
hur eld från himlen föll ned över Birgitta och hörde en röst
från skyn. En annan munk, Svenung, såg vid ett tillfälle
Birgitta krönt av sju kronor. Båda dessa fromma syner finnas
målade, troligen av en Vadstenabroders hand, på en tavla i
ett altarskåp från Appuna kyrka, belägen en och en halv mil
från Vadstena.
Men det var inte bara enstaka personer, som omvändes till
att tro på Birgitta. Just under åren 1344—1345 är det som
allmänna opinionen i landet efter tvekan, på sina håll även
hån och spott, vänder sig till Birgittas förmån. Övertygade om
hennes gudomliga kallelse, upprätta kung Magnus Eriksson och
drottning Blanka sitt berömda testamente den 1 maj 1346,
varigenom de utsago den blivande klosterkyrkan i Vadstena
till sin lägerstad och skänkte kungsgården och många andra
gods och håvor till Birgittas klosterstiftelse.
Från denna stund inskriver sig namnet Vadstena med
eldskrift i Birgittas och hennes livsverks historia. Borgen och
fiskebyn vid Vättern blir den punkt, kring vilken hennes drömmar
och syner sväva, där hennes feberheta tankar borra sig ned
för att få fäste. Richard Steffen har lyckats bevisa vad tidigare
forskare förmodat, nämligen att Birgitta på grundvalen av
kungens donation redan före Romfärden upprättat ett kloster
i Vadstena, sannolikt i själva kungsgården, men att detsamma
efter några år blivit förstört, möjligen på befallning från högsta
ort. Detta skulle skett, sedan påven vägrat stadfästelse på den
nya orden varigenom bladet kom att vända sig till Birgittas
nackdel. Säkert är, att hon med djup besvikelse men också med
bergfast vilja beger sig till Rom för att genomdriva stadfästelsen.
1349 lämnar hon för alltid Sverige och sitt älskade Östergötland
med dess många kära ställen, Alvastra, Vadstena och Ulvåsa
icke minst, där äldste sonen Karl Ulfsson nu sitter efter fadern.
Om Birgitta och Östergötland veta vi föga under det följande
kvartsseklet. Helt visst uppehöll hon livlig förbindelse med
sina fränder och vänner därstädes. Ett stort ögonblick för
hembygden inträffade, då Birgitta från Rom hemsände sin trogne
vän väpnaren, sedermera Vadstenamunken Johan Petersson
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
