Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: Birgitta och Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andreas Lindblom
för att på allvar börja bygga klosterhusen i Vadstena. Det
inträffade 1369. Och den 14 juni 1374 kom Birgitta äntligen själv
tillbaka till hembygden. Det var när skeppet med hennes
kvarlevor kastade ankar i Söderköping. Hennes sista färd genom
Östergötlands bygder blev ett enda triumftåg. Nära tre veckor
var man på väg från Söderköping till Vadstena. Allmogen
strömmade till från alla håll, präster och biskopar, riddare
och svenner gingo i processionen kring båren, kyrkklockorna
dallrade och hymner höjde högtidligt sina vingar mot den blåa
skyn, där lärkorna sjöngo sig trötta. På åkrarna gungade rågen
med vallmo och blåklint och ängarna voro så fagra som blott
under en östgötsk försommar. Högtidligare och vackrare har
väl aldrig någon färdats fram genom våra bygder!
Många järtecken lyste också under dessa veckor upp Sveriges,
ej minst hembygdens himmel, varom kanonisationsprocessens
protokoll ha åtskilligt att berätta.
En dag överfölls frälsemannen Håkan Fadersson från Sörby
i Örtomta av rövare och fördes fängslad till kusten, där ett skepp
väntade för att föra honom till Tyskland. Där tänkte man hålla
honom i förvar tills en stor lösensumma gäldats. Ett den tidens
gangsterdåd alltså, betecknande för hur lite säkerhet till liv och
lem som individen åtnjöt i Albrekt av Mecklenburgs dagar.
Som genom ett under blev fången emellertid räddad av
tillskyndande män, vilka hört hans nödrop. Detta inträffade den
23 maj 1374 vid Brömsebro, just då skeppet med Birgittas skrin
på väg från Danzig till Söderköping befann sig i närheten.
Givetvis tillskrev mannen helgonet förtjänsten av sin underbara
räddning och anslöt sig sedermera till processionen från
Söderköping till Vadstena, dit man anlände den 4 juli.
Natten till sistnämnda dag blev en bonde i Hagebyhöga,
grannsocken till Vadstena, nästan ihjälslagen av en fiende.
Man plockade ut ur hans huvud nitton större benbitar och
dessutom »många andra bitar stora som små ärter». Han räddades
till livet tack vare helgonets reliker.
I Vadstena förblevo benen under de närmaste åren sannolikt
i den enkla italienska kista, varuti de nedlagts i Rom och vilken
ännu finnes att skåda i Vadstenaklostrets Sanctum Sanctorum.
Att döma av trovärdiga uppgifter som bevarats av Johannes
Messenius, har med påvligt tillstånd benen överflyttats till ett
relikskrin redan 1381, under avvaktan på det definitiva
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
