Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: På järn- och koppargrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berit Spong:
PÅ JÄRN- OCH KOPPARGRUND
INär sommarkvällarnas lek stannat av och stojet tystnat på
backarna ned mot slätten, hörde vi ibland — norr ifrån — långt
ifrån — de dova, tunga slag, som krossade syrsornas sång,
svalornas pip under teglet och vindens ton i almarna vid vägen.
Då visste vi, att »Stora Hammarn» vid Motala Verkstad var i
gång. I klara septembernätter, förrän innanfönsterna satts i,
kunde vi höra den i sängen, och det gick mycket väl att inbilla
sig, att det var ett levande väsen, som andades där borta i norr.
När morfar, sagoberättaren, hörde den, glömde han äventyren
på slåtterängarna, onda tjurar och snoken under
ladugårdströskeln, bonden skiftade litet i honom och blev
bergsmans-artad; och han sade: »Hör på ’Stora Hammarn* —jag minns
en gång, när jag körde järn till vågen i Norrköping — —.»
Men om min farmor med de svarta vallonögonen kommit upp
från sin lugna by till staden närmast skogen och fick höra den,
så lyssnade hon till den som till ett barndomsminne.
Den trakt där vi alla bodde är ett vidsträckt
bondgårdslandskap. Vinnerstad, Ask och Varv, Hagebyhöga och
Fivel-stad, Lönsås, Fornåsa, Skeppsås och Normlösa — det är
bond-socknar allesammans. Ett gyllene land, men guldet är rågguld,
och lyser inte så lång väg. Norr och söder därom fanns den
rikedom, som inte var rädd för att sticka folk i ögonen. För oss
där nere i det gula och jordbruna skapade den romantikens
mångfärgade gloria kring vår verklighet.
Men var fick de då alla pengar ifrån? »Ur bergen!» svarade
farmor rappt, och i hennes vallonsvarta ögon vaknade små
glittergnistor, när hon tillade: »Det var De Geer’n, som började,
och järn ville han ha, och järn tog han. Järn, det är rikedom,
kom ihåg det» : »Ja, men koppar är också rikedom», invände
min mor, inte fullt så fyndig och kvickögd. Hon hade bott i
Linköping i ungdomen, och dit nådde sagotrådarna från
Adelsnäs. »Jag hörde talas om att när gamla friherrinnan Adelswärd
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
