Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: På järn- och koppargrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berit Spong
dålig smak. När den byggdes, ingick det i byggmästarens
entreprenadkontrakt, att den gamla kyrkan skulle rivas, men
baron Theodor Adelswärd önskade att den skulle få stå kvar
och bekostade nytt tak och vägg framför koret. Mellan den stolta,
nya kyrkan på en kulle och den svarta kanalen, där pilar spegla
sina elegier, reser sig det gamla templet, så svenskt med sin fattiga
gråsten och sitt pompösa adelswärdska gravkor i barock. Koret är
helt bevarat och användes ännu som ett intimare andaktsställe
eller — om de stora dörrarna i valvet ut mot långhusruinen öppnas
— som ett komplement till ett friluftstempel, där himlen är tak
och gräset golv. Två slitna, florlagade fanor hänga ned på ömse
sidor om takets anlupna kopparkrona, och mellan dem ser man
takmålningarnas figurer och grenverk i de sorgsna
folkvisefärger, som medeltida kyrkomålare älskade. Högtravande
kungatal i ram, svartvita kungaporträtt och griljerade
herrskapsbänkar, helgontavlor, handkläden och krucifix flockas
här kring altaret, och i ett hörn är en ny liten sakristia uppförd
av den forna läktarbröstningen. Hela rummet är en fristad
för ödmjuka, kasserade ting. Men var säker om att dessa
stumma »pauvres honteux» ha sett bättre dagar. Här ha ljusen
strålat kring de avsomnade baronernas kopparkistor, vaktade
av godsets befallningsmän till begravningen, här ha Adelsnäs
grannaste blommor prunkat den höst, då fröken Emerence hade
bröllop och knäböjde i sin dyrbara ståt, så blek av
hjärtesorg och av bröllopsfärdens stormregn och olycksvarsel, att
folket långt därnere varsnade det och gav henne namnet
»marmorbruden ». Det var ståndsskillnad i Åtvids kyrka på den
tiden. Vid långhusets ena sida finns ännu en liten utbyggnad
kvar, som från början varit kyrkbod men sedermera under
namnet »gruvkyrkan» använts som ett avskilt rum för de
gruvarbetare, som på lördagsnatten haft sitt skift i gruvorna och
inte hunnit lägga av sig arbetskläderna. På kyrkogården vila
de nu sida vid sida med »herrskapen», vars kistor flyttats
ut från gravkoret, och baroniets trogna tjänare, som i livet
burit så utländska namn som Boevie och Schedin. Kring dem
alla susa björkar, askar och ekar, och över dem klämtar den
gamla klockstapeln morgon och afton klockan sex sina tio
högtidliga slag.
Ett annat hus, som nog lärt käiina sina fyra stånd, är den forna
prästgårdens manbyggnad. Den ligger i sluttningen mellan kyr-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
