Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: På järn- och koppargrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berit Spong
moror komma så nära naturlyrik som det är dem möjligt. O,
löväng, sommarmorgon, svensk gökotta i gräset! Men helt och
hållet obekanta för mig och bondmororna äro algauerkorna,
de korthorniga och lengrå, som klättra omkring i en backe
invid vägen; de bidraga kraftigt till det sydländska tycket
för den som känner det rödbruna i kor och stugor som en
national-färg bredvid det blå och gula. %
Och som beställt av denna färgfundering varsnar jag det
runda, vita templet på sluttningen vid sjön. Från vem det fått
sitt namn vet jag tyvärr inte och ej ens om Hörbergs takmålningar
stått ut med vinterfukten och fått sitta kvar, men jag misstänker,
att det fortfarande ger Åtvidaberg dess mest sålda vykort,
rokokon sitter oss ju så förunderligt i hjärtat än. Vita äro också
de två paren flyglar vid Adelsnäs; de ligga inte riktigt som flyglar
anstår, men det beror på att hela bebyggelsen inom
gallergrindarna varit föremål för flera omflyttningar, som inte alltid
ställt det nya på gammal grund eller låtit det gamla behålla
den. Den sist byggda herrgården, slottet, som den med allt
skäl kallas i trakten, reser sig längre in i parken, dess
ljusput-sade väggar behärska en terrass med vildvin och
hortensiagrupper. Men träden springa fram på båda sidor och dölja
delvis gavlarna och vinkelpartiet, och först på närmare håll
får man den rätta uppfattningen om dess ståtliga stil och
imponerande proportioner. Det som omedelbart fångar blicken och
som också kan anas i hela sitt väldiga omfång är parken. Den
öppnar sig genast mot besökaren med en gräsmatta, vars
sammetsmjuka yta är en smekning för ögat. Jag vet, att den
kostat mycket besvär de sista åren; vanställande gula fläckar
uppträdde till synes utan anledning, men nu har man kommit
underfund med att de berodde på pingborrlarvens härjningar;
sedan de nu pågått i tre år tror sig trädgårdsdirektören på grund
av vissa iakttagelser kunna vara lugn för dem under det
närmaste kvartsseklet. Det ensamma päronträdet på den gröna
vidden och alléstumpen, som sticker fram från höger, äro
rester av trädgården kring det gamla Adelsnäs, vars manbyggnad
låg på den förfallna terrass, där de orubbade flyglarna stå. Av
de båda andra är den ena nedflyttad från sin ursprungliga plats
och bildar med sin tvilling de vackra grindpaviljongerna vid
parkentrén. Ännu ett corps de logis, det mellersta i tiden, har
Adelsnäs haft, den så kallade Villan, som dock ej ligger inom
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
