- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1938. Östergötland /
100

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: På järn- och koppargrund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berit Spong

under dess högt ansatta krona är stammen smålummig ända
ned av friska, korta grenar; det betyder, att den gjort sin långa
tjänst vid lövtäkten förr i världen. Nu har den blivit ett lyxträd,
och det unnar man den gärna. Mycken nytta har den gjort,
mycket har den skänkt av sin kraft och sitt liv, och nu får
den ägna sig åt skönheten och stoltheten. Så är det också med
det gamla, det furstligt rika Adelsnäs.

Från denna storsvenska industribygd, i alla tider märkligt fri
från främmande inblandning, skilde sig Östergötlands norra
bergslag med sin hjärtpunkt Finspång redan i
barndomsberättelserna genom de utländska namn, svåra att uppfatta för
örat och sedan oigenkännliga i skrift, som där buros av de
llesta intressanta figurerna. Vi barn hade länge den
föreställningen, att ett par, tre stycken, som tydligen voro kungar
eftersom de bodde i slottet, tilltalades med ett »du» (östg. uttal dö),
som alltid måste hänga med vid namnet, måhända beroende på en
särskild stolthet över dubrorskapet; när det senare uppträdde i
läroböckerna med stavningen »de», ville vi ej alls kännas vid
det, lika litet som vår klasskamrat Davoust (östg. uttal Dávust)
godtog kyrkoherdens franska uttal av det namn, hans farfar en
gång varit så noga med vid Finspång. Det var min
historiekunnige morfader, som på sina långa resor i skjutskärra med
prästgårdssönerna uppsnappat de namnen och behållit dem i
sitt otroliga minne. Men någon åtskillnad förekom ej sedan
mellan de många medlemmarna av släkten De Geer, liksom
i den gamla mytbildningen blevo de insamlade under en urbild,
och kvar stod endast som en släktens medelproportional »De
Geer’n», vars namn och hantering gav farmor den vits, som
kanske varit ett vallonskämt med det svenska språket.

I själva verket härskade ju släkten De Geer över Finspång
i jämnt tvåhundra år, från 1641, då den förste och störste Louis
De Geer inköpte godset, till 1841, då den sista delen därav
försåldes i andra händer. Det var den nyssnämnde som inkallade
vallonerna till smeder, men det var hans son, som grundlade slottet,
medan en ännu senare ättling var gift med Aurora Taube,
finspångdrottningen, i lokaltraditionen den enda men så väsensskilda
pendangen till Maria Sleman på Adelsnäs.

Men medan Åtvidaberg sett sin fursteätt fortleva och den
gamla sätesgården förfalla och rivas, har Finspång tvärtom till

100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1938/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free