Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: På järn- och koppargrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På järn- och koppargrund
som Axel von Fersen skriver i sin dagbok, bildade ett slutet helt. I
dag har modärn industri lagt beslag på själva slottsgemaken. På
vestibulens marmorgolv smacka ingenjörers brådskande
gummiklackar, i trapporna rusa springpojkar i fyrsprång, Auroras
musiksalong med två närliggande kabinett på nedre botten
ha blivit klubblokaler, i hennes balsal, det stora galleriet, stå
ritborden i långa led, i hennes sängkammare rassla
skrivmaskinerna, och under den förgyllda sängalkoven lyser åter
en lampa, men den har grön arbetsskärm och sitter fästad på
en ledad saxarm av järn. De pampiga spislarna, de ståtliga
stucktaken, prydda med vapen, putti, druvor och
kartusch-motiv och — allra vackrast — med fåglar i mittenfälten, ha dock
förblivit orörda och likaså i några rum väggarnas eleganta
boasering i rokoko. Vandalernas spår äro antagligen inte
outplånliga. Skulle det ej kunna finnas någon annan
användning för dessa förnämliga rum? Behöver Finspång inga rymliga
representationslokaler? Vilket enastående kommunalhus skulle
inte samhället kunna få i detta palats, där dess öden skapats och
avgjorts så många gånger, och vilken samlingspunkt för fester
för hela Finspånga län! Som det nu är, har Stal eller Svenska
Turbin Aktiebolaget Ljungström väl minst lika mycket besvär
med de opraktiska kommunikationerna och annat omodärnt
inom slottet som det har glädje av »den historiska stämningen»
i sina kontorslokaler.
Sina verkstäder har Stal placerat i mera diskret skymundan.
De ligga på andra sidan trädgårdsmuren, helt nära intill slottets
forna ekonomibyggnader. I den smala dalgången är det ont
om plats. Fabriksbebyggelsen verkar hopträngd, och några
naturliga förutsättningar för den nuvarande industrin torde ej
ha funnits där. Den bofasta arbetarstammen med en
yrkesskicklighet, som nedärvts i århundraden, traktens traditioner
och, vad särskilt Finspångs Metallverk beträffar, en del
kvarstående byggnader från det gamla kanongjuteriet ha väl mera
lockat hit de nya initiativen.
Entrén till Stals verkstäder är blygsam, men på planen
därinnanför fångas blicken strax av den på en vändskiva placerade,
lysande röda kondensorn. Den för tanken raka vägen till fabrikens
huvudtillverkning, som är ångturbiner. Från gården komma
vi in i en väldig fabrikshall med höga fönster. Golvet är
översållat med verktygsmaskiner av alla slag, mindre svarvar och
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
