Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: På järn- och koppargrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På järn- och koppargrund
skulle slå igenom eller göra märken, tystnaden orsakas kanske
av en mäktig chef vid min sida, men väggarnas färger i ljusgrönt
och crème, arbeterskornas rödrutiga bomullsklänningar och det
väl tilltagna utrymmet tyckas föra med sig en fläkt från något
industrialismens önskeland. I våningen ovanför ligga
tryckningslokalerna med maskiner, liknande dem som användas vid
tapettryckning, och skärmaskiner, som avdela det redan stämplade
aluminiumfoliet i lämpliga bitar. Här ser jag granna färger och
firmatryck, som jag känner igen från chokladkakor, brödpaket
och punschbuteljer, och det luktar aceton härinne som i en
manicuresalong.
Att från dessa ljusa, feminint betonade funkisrum stiga ned i
valsverken är ett så kraftigt ombyte, att det måste kallas en
sensation. I stället för ömtåliga foliekapsyler ligga här i förhallen
travar av koppar- och mässingstackor. Längre in dånar ett
eldsprängt dunkel under svarta tak, och på jordgolvet röra sig
mörka figurer med tänger och spett. Ugnarna stå i en rad, de
lysa till och svartna, allteftersom luckorna höjas eller sänkas,
och metalltackorna, som dragas ut, glöda också vitt och rött
och mörkna snabbt under valsarna. Hela rummet bär Finspångs
uråldriga färger av flammor och sot. Jag undrar, hur valtonerna
föreställde sig helvetet; kunde de göra det på vedertaget sätt,
när det så mycket påminde om deras dagliga liv? De hade det
väl i varje fall hetare vid sina mera primitiva härdar än arbetarna
vid dessa elektriska, väl isolerade ugnar, vid dessa valsar, som
för mina ögon mest likna en vanlig mangel, fast de äro av
modärnaste konstruktion. Men nog måste det ännu fordras en
utmärkt fysik för att i längden stå ut med det pressande arbetet.
Det är fullkomligt fascinerande att se en vitglödgad tacka
valsas ut, glödgas på nytt och valsas igen, tills arbetarna mellan
sina tänger svänga ett väldigt plåtschok, vika det dubbelt och
valsa det ännu en gång. De hantera sitt material med
förbluffande färdighet, ett lugn, ett slags nonchalant behag, som
jag aldrig glömmer. Kanske är det alltid så med människor, som
behärska ett grundelement. Ett är säkert: detta är deras värld,
och i sin egen värld kan man gå i träskor och blåskjorta och
ta sig utomordentligt bra ut. När jag motvilligt lämnar
varmvalsverket, har den röda och svarta tavlan bränt sig in i mitt
minne, jag ser den än men har börjat undra var min förtjusning
hade botten: i en visuell typ eller i en droppe vallonblod, som
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
