Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ew. Sterner: Med Motala ström genom Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Motala ström
holmens. Allt som allt ge de många fallen i 18-metersstupet mer
än 25 000 hästkrafter. Det är nu — annorlunda var det förr.
Sedan hedenhös har strömmen dragit folk till sig likt en
magnet. Historien från loppet Vättern—Boren upprepas härnere, å
det knappt milsbreda näset Glan—Bråviken. Kvarnar och sågar
och annat sprungo fram vid de nu bortsprängda forsarna. Ja,
varor gingo uppför strömmen ända till Alvastra vid Vättern.
Staden har strömmen att tacka för såväl uppkomst som
tillväxt. För fyra sekler sedan började Norrköping bli handelsstad
av vikt, för tre sekler sedan industristad av värde. Allt tack vare
strömmen och några driftiga män, främst Louis De Geer, som
byggde fabriker och hjälpte upp handeln. Vid mitten av
1600-talet rådde riktig högkonjunktur. Hastigt kom ett omslag: krig,
pest och eld härjade här. Decennier framåt förde näringslivet en
tynande tillvaro. Den mäktiga strömmen kunde ej hjälpa, den
gick tomgång.
Äntligen slocknade de vidriga vindarna, och vid sekelskiftet
1800 hade staden hunnit repa sig. Strömmen utnyttjades
alltmera; Norrköpings invånareantal steg till 10 000 — sjundedelen
av dagens. Skeppsvarv anlades i strömmen, och stadens flotta
räknade ett 50-tal fartyg. Under 1800-talet gick utvecklingen
vidare och fortsatte i rask takt med tjugonde seklet — allt
tack vare strömmens krafter. Låt oss ta en titt på
industrimetropolens centrum, en stad för sig med de stora pappers- och
textilfabrikerna.
Det är tidig morgon. Från en skog av höga skorstenar vifta
rökvimplarna för havsbrisen. Nere på gatorna strömmar det
av arbetare som alla dragas mot den magnetiska strömmen.
Rastlöst pulserar livet — ett liv i teknikens tecken. Vi se att det
livet inte började i dag, den dag då energi sändes hundratals
mil. Det började då man tog kraft direkt ur fallen.
Alltså trängas, som vi sagt, fabrikerna tätt utefter stränderna,
på sina ställen stiga de rakt upp ur vattnet. På en holme reser sig
ett ståtligt torn, snart tvåhundra år gammalt, Holmens bruks.
Nedanför ligger Järnbron, och de flesta fabriker vi se från bron uppåt
strömmen äro brukets. Esteterna må ha sina synpunkter, men
det vilar ingen dyster stämning över komplexen. De stryka inte
fram i modärnt linjeraka, tröstlöst enformiga rader. Tvärtom.
Fabrikerna följa smidigt strömmens slingor. Och här, från
bron, se vi det skummande vatten som nyss lämnat sin station.
8. STF 38.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
