Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Genom Kinda och Ydre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
Något år senare genomtvärade jag Kinda och Ydre i en
diametralt motsatt riktning. Jag skulle från Åtvidaberg ned till Eksjö
och hade åtskilligt bråttom. Det var knappast tid att stanna
någonstans, men jag minns den första anblicken av Åsunden. Från
höjderna vid Oppeby kyrka, där vägen löpte fram på krönet
av de öppna slänterna ovan sjön, såg jag den lugna, vida ytan
breda ut sig. Stränderna, som begränsade det mäktiga
sjöperspektivet, vilade i en halvt beslöjad, gråaktig dager.
Av Sommen såg jag bara en hastig skymt denna gång, liksom
av Ydre i sin helhet. Allt var för jäktigt och hela färden genom
denna bygd lämnade bara kvar ett allmänt vagt intryck av något
underligt lugnt och avlägset.
Vad jag sett under dessa båda snabbfärder genom det
sydligaste Östergötland gav mig dock en bestämd lust att se mera.
Ydre kände jag också en smula till genom litteraturen. Malin
Mattsons märkliga samling minnen och anteckningar från
livet i Ydre under 1800-talet hade jag gjort bekantskap med.
Leonard Fredrik Rääfs Ydrebeskrivning var mig inte heller
alldeles främmande. Jag visste att här fanns en i många
avseenden märklig bygd.
Alltnog, jag beslöt att använda ett antal semesterdagar foren
färd genom Kinda och Ydre. Och en dag i september för tvenne
år sedan begav jag mig från Linköping på cykel iväg genom
Stångådalen ned mot Kisa.
I detta övergångsland mellan den bördiga östgötaslätten och
det småländska höglandet mötas många skiftande element.
Det är först slätten, som dock nästan omedelbart övergår i en
småbruten bygd av »upplandskaraktär)), där åkrarna avbrytas
av urbergsknallar och moränmarker, bevuxna med löv- och
barrskog. Det är Stångådalen, i sin nedre del mestadels rätt
bred och öppen och företeende ett ålandskaps alla idylliska
och behagfulla drag. Det är parklandskapen vid Sturefors och
Bjärka-Säby, det är de öppna, ljusa lövskogskransade bygderna
kring sjön Järnlunden söder om Brokind, där bergen redan
börja ränna i höjden, det är de vida slätterna kring Kättilstad
och Hägerstad vid Åsunden, det är Åsundenlandskapet, öppet
och fritt i det stora perspektivet, men med söndersplittrade berg
och djupa dalstråk i omgivningarna, och det är till slut
Kisabygden, vild och obändig, där bergen torna upp sig, branta och
höga, ovan åkrarna och gårdarna.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
