Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Genom Kinda och Ydre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
lingens lag, om den också här i många avseenden gjort sig
gällande mindre brutalt än mångenstädes . . . Gästgivargården
ger dock en fläkt från det förflutna.
Mitt närmaste mål från Österby är Bulsjö herrgård, där
Leonard Fredrik Rääf tillbragte 21 år av sitt verksamma liv.
Jag passerar åter Österbymo, ändpunkten för järnvägen
Eksjö—Österbymo. Den enda i häradet kan man nästan säga.
I sydostligaste hörnet ligger Ydrefors, som genom en järnväg
är förbundet med Vimmerby. Men i kommunikationshänseende
spelar denna järnväg en obetydlig roll för Ydre i dess helhet.
Större delen av häradet saknar alltjämt järnväg, och även i
gränsområdena har man långt — om inte fågelvägen så dock över
de banade vägarna — till närmaste station. Sommens
vittförgrenade system av vikar liksom landets karaktär av
bergsbygd lägger hinder i vägen för en alltför rätlinjig trafik.
Jag erinrar mig åter Leonard Fredrik Rääf och får samtidigt
ett perspektiv bakåt i tiden, som förklarar åtskilligt om Ydre
och ger en inblick i hur denna landsända in i nutiden, genom
sin historia och sina seder och bruk, kunnat fattas som ett så
enhetligt begrepp.
När statsutskottet år 1848 tillstyrkte anläggandet av landets
första järnväg fanns det bland reservanterna en herre som i de
bestämdaste och ilsknaste ordalag vände sig mot förslaget ifråga.
Det var Leonard Fredrik Rääf. De andra båda reservanterna
anförde ekonomiska skäl. För Ydredrotten låg saken till på ett
helt annat sätt. Några stycken ur hans reservation förtjäna att
återges här. Det heter där bland annat följande:
»Samhällets lycka består enligt min tanke i att äga medborgare,
hvilkas själs- och kroppsförmögenheter uppnått den största möjliga
styrka. Ångkraften förslappar båda . . . Vid ångvagnens flygt äger
man ingen styrselrätt. Intet förstånd, ingen personlig styrka kan
begagnas, ingen fara afvärjas. Man forslas som ett annat
packgods. Klemighet och redlöshet skola genom det låga priset införas
hos ett långt större antal resande än förut och de komma att
genomila landet utan minsta vinst och kännedom därom.»
Hade den bistre kammarjunkaren vaknat till liv den dag
som i dag är och stigit ut ur sin gravhög vid sjön Lagerns strand,
skulle han säkert blivit slagen av skräck. Nära intill hans kära
Bulsjö går »ångvagnen» fram. Och över landet spänner ett nät
16Ü
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
