Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Genom Kinda och Ydre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
sammanhängande jordbruksbygd, bryts den mäktiga
skogshorisonten. Bara någon enda vit punkt lyser fram i det långa
skogsbandet. Nivåskillnaden mellan sjöytan — belägen 146
m ö. h. — och de omgivande höjderna är över 100, på sina
håll 150 meter. Stränderna stupa flerstädes direkt och brant
ned i sjön — i närbilden oroliga och med djärva formationer.
Men i sin helhet är det en bild, där de stora, lugna linjerna
dominera. Och så är det dagrarna över sjön.
Denna bygd kring Norra Vi är en av häradets märkligaste.
Av namnet att döma ha vi här att söka en gammal offerplats,
en gång kanske centrum för hela denna bygd. Ribbingshov har
också gamla anor. Egendomen — som förr benämndes Wi —
tillhörde under medeltiden folkungaätten och ägdes en gång av
Birgittas fader.
Jag såg Sommen från många andra håll. Från de ljusa,
flackare trakterna vid Torpa, vars åldriga kyrka med sina
sällsynt rena linjer och sin praktfulla klockstapel utgör en av Ydres
vallfartsorter. Från sydbranterna på Torpön fick jag ett nytt
perspektiv över sjön. Mörkt och ödsligt. Inget tecken till bygd.
Högstammiga och raka reste sig tallarna över bergkrönen kring
den trånga viken.
Men bäst av allt minns jag utsikten från gårdarna Hålkåsa och
Toppekulla. Den gav på sätt och vis en ny bild av Ydre.
Från Asby hade jag — för att söka nattkvarter —rullat
utför de väldiga backarna mot Salvarp. »Är inte hästarna
hårdare lastade än att dom klarar Salvarpsliden, då klarar dom
också färden till Norrköping», säger ett gammalt ordstäv i
trakten. Och det Finns verkligen backar här. Vart man vänder sig.
Tidigt på morgonen nästa dag släpar jag min cykel uppför
den branta vägen mot Toppekulla. Jag fastställer på kartan
höjdskillnaden mellan Sommen och mitt mål till 140 m. Jag når
Hålkåsa gård på höjden och finner något som jag väntat, men
som inte desto mindre verkar på något sätt överraskande: att
denna traktens högsta punkt inte är någon ilsken, ofruktbar
bergspets utan en bred platå, över vilken ängar och hagar breda
ut sig i lugna och mjuka ytor. Från det översta krönet på en av de
öppna ängarna får jag med en gång landskapet, jag höll på att
säga hela Ydre, för mina fötter. Fritt är det nästan åt alla håll.
Alldeles lugnt är det också denna morgonstund. Daggen ligger
ännu frisk över ängens tuvor, och nedanför dem över raden av
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
